Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 LAND OCH FOLK.
Konsistorium i Karlstad ålades vidtaga de nödiga för-
beredelserna, men därmed fjäskade det icke, ty först i decem-
ber 1830 utsågs predikant och i april 1831 invigdes kyrko-
gården vid Djekneliden. Under det kyrkobyggnaderna på-
gingo, inhystes prästen i det gamla tullhuset och predikade
i en stuga vid hvardera af de blifvande kyrkobyarna.
1853 blefvo kyrkorna slutligen så pass färdiga, att de
kunde börja att begagnas, och nu inrättades det gamla
tullhuset till bostad för komministern.
Något varmare intresse för de nya kyrkorna synes kon-
sistorium icke hafva hyst, ty ej förr än år 1865 förordnade det,
på uppmaning af kyrkoherden i Älfdalen, Almquist, denne att
inviga dem samt att högtidligt, på sätt han bäst syntes,
förklara byggnadsarbetet fallbordadt, sedan templen i ej
mindre än trettio år varit vid gudstjänsten använda.
Inrättandet af Norra och Södra Finnskoga församlingar
föranledde, att kyrkoherden B. A. Lindberg i Arvika i januari
1831 föreslog, att ett kapell skulle uppföras i nordligaste
delen af Gunnarskogs socken, hvarigenom vägen till kyrkan
skulle förkortas med tvenne mil för omkring sextonhundra
personer.
»Folket är enfaldigt, men naturens ofördärfvade barn»,
säger han uti sin förslagsskrifvelse, och glädjetårar lyste ur
de gamlas ögon, då han talade vid dem om en kyrka.
Regeringen tog Lindbergs skrifvelse i öfvervägande och
förordnade om undersökningar i ärendet. Detta blef dock
i många år hvilande, tills det 1842 upptogs af biskop Agardh
och kyrkoherden Anders Fryxell i Sunne, hvarefter kyrkan
uppfördes vid finnhemmanet Bogen under åren 1850 och 51
samt invigdes 1853.
Ungefär trettio år efter Gottlunds vandringar genom
värmländska skogarna, hade hans planer blifvit follbordade,
och finnarna hade nu efter mer än tvåhundra års vistelse i
det främmande landet fått full likställighet med sina svenska
grannar. Vägar hade blifvit anlagda genom skogarna, så
att såväl finnar som främlingar nödtorftligen kunde taga
sig fram genom vildmarkerna.
Långt innan dess hade Gottlunds bekantskap med våra
skogsboar burit frukt, i det han af egna och skänkta medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
