Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigdomen såsom bestående den, att behofven, såsom
förut existerande, icke uppfyllas. Men alldra
skarpast uppkommer fattigdom då man skapar sig nya
behof. Detta göra så väl staterne, som de enskilte,
och det är grunden till vår tids, på ett eget sätt,
karakteriserade fattigdom. All verklig fattigdom,
(ehuru icke all nöd) skulle försvinna om man kunde
förakta behofven.
Man har gjort den anmärkningen, att
naturtillståndet lemnar exempel af det slags sjelfständighet,
der menniskan oberoende af behofven aldrig känner
sig fattig, men att odlingen föranleder detta
missförhållande, icke blott i afseende på tillgångarne,
hvilka genom bildningen blifva så särdeles olika
fördelade; och när man nu härtill bemärkt, hurusom
man, i de stater der näringsflit och insigter
samman-bragt oräkneliga kapitaler, funnit det yttersta elände
vid sidan af det mest lysande öfverflöd, har man
velat draga den slutsats, att fattigdom och rikedom äro
oskiljaktiga; ja! man har gått så långt *), att man
fördenskull velat i fattigdomen se ett lyckligt
kriterium på ett lands rikedom och industriella förkofran.
Det är sista punkten dit den industrialistiska åsigten
kan komma.
Skälet till det anmärkta missförhållandet vid
förmögenhetens fördelning är förut angifvet. Hela
produktions-, förvärfnings- och hushålInings-sättet är
felaktigt. Fattiga och rika dela alla, med eller utan
*) Aiedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
