Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner alt den fattige icke njuter rättvisa, och atl
man för den skull gifver honom ersältning i
barm-berlighels-onstalter, fattighus, sjukhus, barnhus,
skolor m. m., samt att de bildade klasserna, som både
lefva på den fattiges bekostnad och sedermera göra
kompletteringar till hans «usla existens, göra rått deri,
emedan dessa, fattiga klasser, om de erhölle mera,
ändock skulle anlita de burgne för de tillfällen vi
nyss omnäml *). Längre kan man icke på denna väg
komma. iDen missriktning som låg gömd i
systemets praktik, är dermed utsagd och theoretiskt eller
såsom grundsats uttalad. Emellertid är det för
hvar-Qchen tydligt att en sådan grundsats sjelf är utan
grund, och den har blott vid sin sida ett svepskäl,
det att den fattige icke skulle förstå att hushålla
ifall han hade något att hushålla med. Likasom
sådant kunde berättiga andra att förhålla honom hans
rätt, och sjelf tillskansa sig det äen innehåller! —
För öfrigt vet man, att till hushållning främst
erfordras något att hushålla med. Den som är på
obestånd, af en eller annan orsak, är icke hushållare,
blir icke hushållare; det år hopplösheten som
föranleder sådant. Helt annat blir förhållandet om den
klass, som nu år fattig, får förhoppning att kunna
lefva på ett ordentligt sätt; i sådant fall lärer han
väl kunna hushålla — hvilket man dessutom bör
lära honom.
Det synes emellertid tydligt att oss nu återstår, att,
från väsendet af menniskans arbete, härleda hennes
anspråk på välstånd, och kalla eftergifvenhet för
*) Hoffman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
