Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lon visar icke hvilket öde som träffade just dessa
som arbetade för andra, och hvilka utanför all
historia , annan 8n pol ispro t okollernas och
fattigregistra-turernas, nedsjönko i eländet och glömskan.
Med en stor mängd händer detta ännu;
fattigdomen är till och med allmännare än förr, men den
fattige börjar redan också få del af tidehvarfvets idéer,
och den förmögnare och bildade klassen ser och hör
dessa idéer äfverallt framskymta. En hyllning af dem
är bemödandet att motverka fattigdomen på alla
punkter, I sammanhang dermed skola nu, principaler i
handtverkena, genom sammanslutning i gillen, komma
i tillfälle att ordna för de mindre mäktiga i deras
fack. Det lyckas väl icke, ty bemödandet är
bak-vändt, och man bör icke blott angripa fattigdomens
företeelse, såsom man gör genom dessa
tillställningar af *’vård”; man skall angripa fattigdomens
hopp-förslörande rot, eller den ursprungliga egoistiska
grundsatsen att menniskor måste arbeta för andra
och icke for sig sjelfva.
Ehvad man må göra, förslår intet annat än
detta, för att bland menniskorna sprida allmänt
välstånd. Gillen och samfund och föreningar, och hvad
allt dessa svaga sammanrotningar må heta, äro i
grunden alla, alla, ett svagt lappverk, icke ens
oskadliga, i sin palliativa verksamhet för veksinnadt
filantropiska, underordnade, syftemål. Det enda som
återstår alt göra, är att hvarje menniska skall få arbeta för
sin egen räkning. Dermed menas icke att bon skall
afokiljdt arbeta; tvertom; hon kan och bör arbeta i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
