Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLA HYTTAN. 251
»Nej, det förstås, men bolagen kopa dem ändå.»
»På hur lång tid?»
»Tjugo, tjugofem år.»
»Och till hvilket tumtal?»
»Olika: åtta tum vid åtta och tio alnars längd från
roten.»
»Hvad skola ni sedan hafva till husbehof?»
»Ja, inte vet jag, hvad de skola ha som sälja alla sina
skogsskiften.»
»NSälja icke alla?»
»Nej, icke alla hafva sålt.»
Vi tyckte de varit kloka.
»Nu resa vi hem,» sade min vän ett par dagar därefter,
»nu veta vi, att af det gamla Dalom finnes icke mycket
kvar. Nydaningen har gått fortare än man kunnat för-
moda. Det är ju ingen nyhet, att land och folk förändras
sedan de fått lättare kommunikationer. Ännu finns det nog
något kvar af det gamla, men det försvinner snart. Lyck-
ligtvis ha dock Dalarne och dess befolkning varit allt för
originella att deras minne skall kunna dö. Äfven långt
fram i tiden skola våra efterkommande veta, hur här varit
och hur folket haft det. Nu reser jag icke häråt mera.»
Ungefär detsamma tänkte jag, och så gingo ett par år;
men då ville jag till Dalarne igen. Icke för att se och
studera de förändringar som ytterligare timat, men ändå.
Så erbjöds ett tillfälle därtill, och därtill i en trakt som
jag få gånger besökt och till ett ställe där jag icke varit.
Stället var en urgammal hytta med tillhörande grufvor,
bearbetade, som det sades, sedan den grå forntiden och
belägna uti en afsides, föga befolkad skogsbygd.
Bättre kunde jag ej önska mig och så kom jag, efter
en vågsam färd på en väg som icke på mången god dag
blifvit underhållen, en solig försommarafton till den gamla
hyttan.
Ja, där stodo ännu träden intill husen, stora, gamla,
med knotiga grenar och torra kvistar, och mellan löfven
kunde man varsna den gamla mörka hyttan med nedfallet
tak och bristfälliga väggar, fragment efter numera ej
igenkännliga byggnader med väldiga grundmurar, och så
Schröder. Uf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
