Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 EFTER TRETTIO ÅR.
gånger då vi på ångbåt passerat Siljan hade vi sett, hur
från dess strand och långt uppåt sluttningen skogen var
totalt nedhuggen och bortförd. Det såg ut som breda vägar,
dragna genom skogen.
Nu passerade vi dessa vägar, som järnvägståget genom-
löpte på några sekunder. Detta gaf min reskamrat anled-
ning fråga, hvad meningen var med dessa breda gator, som
här och där passerades. Därtill svarade jag, att någon sär-
skild mening hade man icke haft med skogens nedhuggning.
Anledningen var, att ångbåtsbolagen köpt skogsskiften till
ved för ångbåtarna och sedan totalt afverkat dem. Bredare
skogsskiften hade icke fallit på jordägarnas lotter. De voro
i stället långa, och därför hade de nu, sedan skogen blifvit
bortförd, utseende af breda gator.
»Ja, det måtte vara någon egendomlighet för Dalarne,»
anmärkte han, och så är det. »Kan du begripa,» sade han
då vi ankommit till Mora station, »hvarför de lagt stationen
här? Det är väl en hel fjärdingsväg fram till kyrkan.»
»Nej, det kan jag icke begripa; men förmodligen har
det sina skäl. Nu skola vi se till att komma härifrån,»
hvilket ock efter en stund lyckades, sedan vi anträffat en
sorts åkare, hvilken på en dyig och sönderkörd väg förde
oss till bron vid Noret. Där kände vi igen oss, och snart
voro vi på Mora hotell, där vi efter en lång väntan erhöllo
middag. Sedan gingo vi ombord på den ångare som skulle
föra oss till dagens mål, Orsa, där vi ämnade stanna några
dagar. Innan vi från hotellet hunno ångbåtsbryggan pas-
serade vi den nybyggda järnvägen Mora—Venern, hvilken
här följer stranden af Siljan och har sin ändstation vid
Öster-Dalälfvens utlopp.
»Ahl!» sade min reskamrat, »nu förstår jag, hvarför
Mora—Rättviksbanan slutade där borta. Det är väl intet
af järnvägsbolagen som vill bygga bro öfver älfven.»
»Antagligen gissar du rätt,» svarade jag; »men detta
spörsmål torde endast tiden lösa; helt säkert måste dock
järnvägarna bli sammanbundna i en framtid.»
»Gifvet!» sade han. »Men jag tycker Mora Strand icke
mycket förändrats på de sista åren. I jämförelse med andra
PEASSREISeNE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
