Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 TINGET.
ofta under vintern passerade fram. Timret var inmärkt innan
snö kommit. Det låg då synbart från den allmänna vägen,
men då snön kom blef det öfvertäckt och syntes icke mer
under hela den långa snödigra vintern.
Kom så våren, och snön gick sina färde, men ännu var
isen stark nog att bära färdefolk. Så kom jag åter vägen
fram, och det föll mig in att se efter det inköpta timret.
Från vägen där jag var syntes det icke till. Kanske det
sjunkit ned i isen? Nej, icke gärna. Jag måste hafva viss-
het, hvarför jag tog kosan om platsen: den var tom, af
timret syntes intet spår. Men vid någon granskning syntes
spår efter hästfötter och äfven en och annan otydlig repa
i isen efter slädmedar. Nu gällde hålla ögonen uppe. Lyck-
ligtvis voro hvarken min karl eller jag ovana vid spårande,
ty många dagar under min lefnad hade vi tillbringat på
spår vida svårare att följa än dessa.
Likafullt tog spårandet tid, ty det fanns många spår
efter hästar som under den långa vintern färdats öfver sjön.
Vi lyckades återfinna våra timmerstockar på andra sidan om
körvägen, några tusen alnar från det ställe där vi på hösten
köpt dem.
Nu voro de icke våra längre, ty de voro försedda med
en annan timmermärkares stämpel och våra voro utplånade,
dock icke bättre än att de ännu kunde skönjas. Här
förelåg ett öfverlagdt, djärft och sällsynt brott. Ett så-
dant måste bestraffas. Att leda det i bevis företedde icke
några oöfvervinneliga svårigheter, helst jag kunde vänta
hjälp af den som köpt timret för andra gången, och väl
äfven af säljarens mer rättrådiga grannar.
Likafullt satt det hårdt nog att få förbrytaren dömd,
ty först höll han sig, som vanligt i skogsbygderna, vid
sådana tillfällen borta från hemmet, för att undvika stäm-
ningen, och sedan var, emot förmodan, kinkigt nog att få
reda på dem som bevittnat båda försäljningarna. Det gick
dock sedan jag fått göra flera resor till tinget.
Sådana brott, eller att sälja virke två gånger, kallas i
allmänt tal tvemärkning och anses som ett mer betydande
bedrägeri, hvilket dock, till dalfolkets heder, högst sällan
förekom under min tid i Dalarna.
RANN Ba NR fond
Ag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
