Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 NÅGOT OM DALARNAS SJÖKOMMUNIKATIONER.
som att resa med skjutshästar vägen omkring. Otvifvel-
aktigt var detta en fördel för mig, hvarför jag frågade, när
ångaren skulle afgå. Jo, om en stund vore han färdig; jag
kunde gå ombord genast; min karriol ville han taga om
hand och bestyra om att den komme med på pråmen. För
öfrigt upplyste han, att två stockholmsherrar också ämnade
sig »gå med Prinsen>.
På väg till ångbåten träffade jag stockholmsherrarna.
Med dem kom jag strax i samspråk. De ämnade, som gäst-
gifvaren sagt, afresa med ångbåten och voro nu på väg för
att få veta afgångstiden. Vid vår ankomst till landnings-
platsen stod kapten Knubb-Erik och hängde sig utöfver
relingen, åseende hur min karriol fördes ombord på pråmen,
hvilken låg vid en särskild liten brygga. Till utseendet
kände jag kaptenen, hvarför jag hälsade honom med ett:
»God morgon, kapten!»
Erik rörde sig ej; min hälsning tycktes han icke höra.
»Få vi gå med till Leksand?>
Nu vände han sig säfligt om och frågade, om schäsen
skulle i land där eller i Tunstad (ångarens slutpunkt).
»Beror på om jag kan få skjuts där,» blef mitt
svar.
»Du får säga ifrån i Leksand,» sade han.
Stockholmsherrarna hade under mitt samtal med Erik
talat lågmäldt vid hvarandra, och på deras leende ansikten
kunde jag förstå, att de icke funno kaptenens och mitt sam-
språk ledsamt, ty skrattande frågade den ene, hur snart
kaptenen ämnade begifva sig åstad. Då härpå icke något
svar följde, frågade han vidare:
»Hinna vi äta frukost på hotellet?»
»Jag skall upp i byn ett tag,» blef svaret, »nog tänker
jag ni hinna det.»
»Kapten går väl icke ifrån oss, utan säger till?» blef
en fråga från mig.
»Å nej. Ni hinner nog. Ni se väl, då vi rusta.»
Vi lofvade åse rustningen och passa väl på, ty från
botellets fönster och veranda kunde vi både höra och se
kaptenens tillrustningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
