Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäbodar och fäbodlif.
NI
J an hör ofta talas om, läser äfven ofta nog om fäbodar
och fäbodlif i skildringar där allt prisas och beröm-
mes. Sant nog finnas äfven fäbodar som äro välbyggda,
bekväma och hemtrefliga, samt belägna i vackra trakter
med ovanligt storartade utsikter, och där man finner ett
godt mottagande af den renliga, snygga och icke så sällan
vackra kullan eller »buddejan». Att skogsströfvaren, jägaren
eller turisten känner sig glad och nöjd vid sådana tillfällen,
prisar och gömmer detta i minne, är själfklart. Numera
har ock folket i sådana trakter som årligen besökas af van-
drande folk funnit sin fördel vid att förbättra sina fäbod-
stugor och äfven bemöta vandringsmännen vänligt och
höfligt.
Denne å sin sida finner sig väl på en sådan plats, där
han kan någorlunda bekvämt få hvila ut efter sin mödo-
samma vandring, ty en vandring till fäbodarna är oftast
mödosam. Vägen eller stigen är ömsom stenig, ömsom våt
och lös. Öfver sumpiga myrar med dåligt lagda stockar
att balansera på går den. och uppför, brant uppför, bär det.
Stundom afskäres vägen af större eller mindre älfvar; van-
ligen kommer man öfver dem på en mer eller mindre god
bro. HNämre är vid bäckarna, där man får antingen vada
eller balansera på en slipprig stock. Oftast ser man under
vägen intet annat än skog, steniga åsar och moras. Först
vid framkomsten till vallarna träffas ögat af saftig grönska
och vida marker. Där är hvila för de trötta benen och
fröjd för ögat. Har man då lyckan att påträffa en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
