- Project Runeberg -  Tjugo år i Dalarne /
96

(1896) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96 FÅRKLIPPNING.

gå både här och hemma, ha några pengar eller predika för
intet.»

»Gud vet, hur de göra, men jag tror på dem,» sade
Sven fromt.

»’Tror spektorn, att hedningarna få alla pengarna?»

»Du är en turk och en hedning själf, Jon! Tyst nu
och gå och lägg dig!»

Det måtte varit någon mer som hade samma tankar
som Jon, ty jag hörde flera tala om mötet i kyrkobyn och
den därpå följande auktionen, hvaröfver man gjorde sina
utläggningar.

Emellertid tyckte jag mig märka, att den religiösa rö-
relsen som allt framgent spred sig i skogsbygderna hade
ett godt inflytande på superiet. Allmänna tanken om den
tidens läsare var icke fördelaktig för dem. De ansågos,
med eller utan skäl, som ett ofördragsamt och listigt folk.
Något ytterligare möte för missionen hörde jag ej talas om
i den bygden. Däremot förslösades mycken tid med att
springa omkring i byarna och höra på vandrande kolpor-
törer. Visserligen höllo dessa sina bibelförklaringar eller
möten nästan alltid på kvällarna, just för att folket icke
skulle försumma sin arbetstid. Men kvällarna ville aldrig
räcka till för allt hvad de hade att säga. Det blef natt,
och det blef morgon innan man nådde hemmet, och stundom
gick man ej direkt hem, utan gjorde i sällskap med annan
ungdom en afstickare till en annan by. Mötte man sådana
sällskap, voro de ingalunda stillsamma och tystlåtna, tvärtom
förde de oljud, och man beskyllde dem för att ofta göra
odygd efter de vägar där de gingo fram.

En dag kom jag vandrande förbi en afsides liggande
gård, där jag väl kände den gamle bonden. På åkern, där
skörden redan var fullmogen, gick den gamle, öfver sjuttio-
årige gubben och skar korn, under det hans lika gamla
gumma band. Gubben var förmögen och hade fullvuxna
så väl söner som döttrar, hvarför det väckte min förvåning»
att de gamla arbetade på åkern.

»God dag, farl Är ni själf och gamla mor ute och
skär säd?» sade jag, i det jag stannade bredvid honom. »Ja,»
svarade han, »jag är tvungen; säden blir för mogen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:32:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sg20dalar/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free