Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 DALKARLSLIF OCH BONDEHEM PÅ 1860- OCH 1870-TALEN.
Foderskörden var, som antydt är, af stor vikt. På den be-
rodde, hur många kreatur man kunde bärga öfver vintern,
ty till mjölken måste man lita sig alla årstider. Därför var
ock foderbärgningen den tid då dalkarlen arbetade mest.
För kvinnorna var hela året ytterst arbetsamt.
Det var ej alltid behofvet dref dalkarlen att lefva så
knappt. Jag sluter det däraf, att jag såg många mycket
välbärgade dalkarlar lefva på samma knappa kost som jag
här ofvan beskrifvit. Sparsamhet kunde det icke vara, ty
det hände, och det hände många gånger, att jag såg
sådana personer som i skogen och hemmen lefde ytterst
knappt icke alls vara sparsamma då de voro på platser
där det fanns öl, vin eller brännvin. Det måste således
varit vanan att lefva så knappt, ett arf från förfädren, hvilka
af nöden tvungits därtill.
Dalfolket är i sina hem icke så snyggt och välklädt
som man är van att se det under dess resor eller vandringar.
Det var väl sällan den tidens dalamän tvättade sig mer
än hvarje söndag, icke heller alltid då, om de ej gingo till
kyrkan eller eljes bemifrån. Detta gäller dock icke om
sådana som lefde i de större byarna, nära landsvägar och
kyrkorna, där folket i allmänhet var mer försigkommet, eller
i de stora socknarna omkring Siljan. De stodo ett godt
stycke framom de aflägsma socknarnas inbyggare.
Sysslade dalkarlen inomhus eller hemma vid gården med
någon slöjd, var han flitig: jag såg Morakarlar stå vid sina
filbänkar och svarfstolar och syssla med sina klockor, kam-
mar och annat arbete till långt in på natten. Lika flitigt
arbetade Venjanskarlen på sina laggkärl, och det var ej
ovanligt alls att möta dalfolk ute på vägar och stigar sent
på kvällarna.
Trots sin flit, dref ej dalkarlen arbetet så fort som det
kunnat gå eller som det gick för arbetare från andra pro-
vinser. Det låg, och ligger väl ännu, en viss dåsighet i
dalkarlens rörelser, och hans behof äro ej så stora eller hans
böjelser så lifliga, att de mana honom att skynda sig. Hans
vinterdräkt lägger ock hinder i vägen för snabbare rörelser.
Därom kommer man till visshet då man ute på vägarna
antingen möter eller upphinner en skara formän. Hinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
