Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 DALKARLSLIF OCH BONDEHEM PÅ 1860- OCH 1870-TALEN.
mest 1 skogarna, utefter myrar, dalgångar och vattendrag.
Äng- och skogsslogarna lämnade det mesta fodret till bon-
dens kreatur och ymnigt med gödsel till hans åkrar.
Kreatur: hästar, kor, får och getter, ägde bonden i all-
mänhet i för stort antal vintertid, då fodret mestadels var
för knappt. De vidsträckta och delvis goda betena under
sommaren lockade till att behålla det stora antalet, som den
årstiden lönade sig väl. Men att väl födda kreatur under
vintern gifva mer mjölk än knappt födda, förstod han an-
tingen icke, eller ville han icke förstå det, ty ju flera kreatur
en bonde födde eller ägde, dess präktigare var det, och få-
fängan finns gudnås äfven i Dalarne. Hästar funnos i
stort antal, och’i allmänhet föddes dessa djur ganska väl,
emedan körslorna skulle fylla hvad åkern icke gaf. Körs-
lorna voro forslande af kol, malm, järn, timmer och foror
för bruken och bolagen, spannmål, mjöl, salt och strömming
från och till de svenska städerna, sill, fisk, fårskinn för
ortens behof från de norska. En del bönder tillbringade
hela vintern ute på landsvägarna antingen i egna eller andras
ärenden.
Kreatursrasen var den i skogsbygden vanliga hvita
utan horn, eller så kallade finnkor. Fåren voro af den in-
hemska ras hvars ull är nästan rak och sträf, hvarför skin-
nen lämpa sig bäst till pälsar. Äfven af denna sträfva och
grofva ull gör dalfolket tyg som bli vackra, men framför
allt starka. Sådana äro ock deras strumpor och vantar,
hvilka bindas med tjockare stickning och hålla otroligt länge
samt äro särdeles varma. Äfven getternas skinn användes
till pälsar och kjolar, raggen till såckor, hornen till vall-
horn, skidvidjor, knifslidor med mera. Dalfolket förstår att
använda nästan allt hvad dess kreatur gifva, och den tid
kommer nog då det äfven använder mycket annat af hvad
naturen alstrar i dess bygder, hvilka ock på långt när ej
äro så torftiga som man vanligen föreställer sig.
Bondens hus var, så vidt det icke tillkommit på senaste
åren, en så kallad ryggåsstuga, innehållande ett större rum,
ett mindre eller »kofve», för matvaror, redskap och skräp,
samt förstuga. I det större rummet bodde, kokade och åt
hela familjen. Möblerna bestodo af en två våningar hög,
sÅåcke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
