Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Vallenbäcks orgel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I26
FOLKET
en häst komma dragande en löfklädd vagn utmed
strandkanten. Ingen körsven tycktes hästen ha. Dä
hade hon skickat drängarna ner för att se efter och
dessa hade funnit gamle klockaren Vallenbäck ligga
mest som död i vagnen. Fru Tilda lät bära honom
upp uti gästrummet och ge honom varmt samt sköta
om honom. Ty han hade varit en lustig man i
sina dar, just sådan som hon tyckte om. När därför
Vallenbäck vaknade låg han i ett fint rum med
vackra gardiner och ståtliga tapeter och med stolar
och bord som hade förgyllda lejonfötter. Först hade
han trott att han var i himmelriket och just undrat
öfver hur han sluppit in där, då pigan kom och
han fick veta hvar han var. Då hade han sagt att
här ville han allt dö och att han icke ville tillbaka
till djäknegården med dess tomma rum och dess
brädväggar där mosstoppningen syntes. Då hade
han fått stanna på Marsjö och hade fått sin gamla
skröpliga orgel dit också.
Helst låg han nu och lyssnade till hur den
kära orgeln spelade för honom, alldeles af sig själf.
Både psalmer och sonater och visor och polskor,
Och han såg hur änglar dansande till melodierna och
ofta då han såg dem taga tre steg i långpolska, så
skrek han till dem : »Bara två, bara två, era tosingar!»
Precis som i gamla dar då han lärde byflickorna
dansa. Men i dag låg Vallenbäck orolig i sin bädd.
Han hvarken hörde på orgelns spel eller såg på hur
änglarna dansade. Han bara låg och väntade på att
Sibelius skulle komma, Sibelius som han just låtit
skicka efter för en viktig saks skull. Om en stund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
