Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Marit Vankelmod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARIT VANKELMOD
I23
— Följ henne in, Malin! Kanske är det ändå
som hon säger.
Malin gick då att visa vägen till Erik Val
demars rum.
Därinne låg en ung man på golfvet ett stycke
från bädden, liksom om han rest för att gå, men
stupat. Han var död nu. Men där låg ett sådant
saligt leende öfver de bleka dragen som om han
dött den lättaste död i världen.
Marit stod en lång stund utan en rörelse och
utan ett ord. Sedan kastade hon sig ned öfver den
döde i våldsam ohäjdlig gråt. Hon tog hans ansikte
mellan sina händer och kysste hans tunna läppar,
hårdt, hårdt, så att hennes egna sprungo i blod,
liksom den gången på Tirsholm. Till slut reste
hon sig. Hon stod väl än en stund och såg ned
öfver den döde och hennes läppar rördes, om till bön
eller förbannelse, vet ingen. Malin hörde blott de
orden: »Var detta kärleken —–––- »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
