- Project Runeberg -  Mosaik : Dikter och prosafragment /
108

(1907) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att luften man andas är den vita stadens luft,
det gamla förnäma slottets, som rymmer så många
historier och äventyr. Då kan man få höra Dumas’
hjältar tala kärlek med sina älskarinnor och se
abbéer smyga från de heliga biktstolarna till de
sammetslena boudoarerna, då kan man få se de
unga seigneurerna och comtesserna leka boll i
Trianons parker och trädgårdar och höra rasslet
av korten som mäler att nu spela kungamätres*
sernas älskare écarté om marskalkstavar. Då kan
man ock få höra Mirabeau dundra sina mäktiga
tal, då kan man få se den store Dantons skugga
skrida fram över gången och se sansculotter draga
genom gatorna, eller man kan få se en flik av
den gråa rocken hos honom som tärdes till döds
på klippön i havet av längtan efter att få handla,
eller man ser kommunens hjältar falla för brotts*
liga kulor vid de förbundnas mur.
Men detta är endast att se i nattens utdöda
parker, medan lönnar och kastanjer kasta jätte*
skuggor över de sandade, månskensvita gångarna
och allt kring en är lugnt och stilla, och blott
ett susande eko av virvellivet därutanför når fram
likt toner av havsvågor som sjunka till ro vid
stranden.
Hur det nu är, man känner i Paris — om
man så icke ägde en bekant människa eller för*
stod ett franskt ord — alltid en fläkt av stora
vindar, av vindar som bo på bärgen, som ränsat
och stormat fram och banat väg mot sol och
ljus. Och känslorna som gripa en äro icke de
små som göra liknöjd, icke de trånga som för*
krympa, icke de sjukliga som gnaga och fräta,
utan de starka som ge liv, de stora som föda
tankar, de djärva som dana handlingar. Man
märker det första gång man andas den vita soliga
- 108 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfmosaik/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free