Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den lilla danska flickan i schäferhatten tyckte,
att vi seglade genom paradiset, så helt lycksalig
såg hon ut, då båten signalerade och saktade
farten. I samma sågo vi ett par svarta skorste*
nar sticka upp ovan lövverket och en svartgrå
rök sänka sig som pästsmitta över dalen.
Kaptenen kom till oss och sade: Detta är
Surahammars järnbruk. Vi ligga här en halv
timma.
Så kom en av sällskapet, jag tror det var en
dam i pincenez och reformkjol, som var från
Köln och som minst tio gånger under färden
låtit oss veta, att hon gjort denna resa enkom
för att få se midnattssolen och intet annat, ehuru
hon vid varje tillfälle var den första som ville i
land för att titta; jag är säker på, att det var
hon, som bad oss gå i land här också.
Så gingo vi då i land alla båtens sex, sju
passagerare och styrde våra steg mot bruket.
Vi hade gått så att vi kommo att få skåda
ner i ugnarna och smälthuset från det delvis av=
lyftade taket, därigenom ljus och luft kom ner
till dem, som stodo vid ugnarna.
Först när vi tittade ner, sågo vi blott en
intensiv svarthet, och därigenom lyste de röda
ögonen av det smältande glödheta järnet. Så fult
och fasansvärt tyckte flickan i schäferhatten och
den ljusa tyllklädningen att det såg ut, att hon
vände om och gick ner till båten och ville inte
se mer.
Men vi andra sågo djupare ner i mörkret och
de röda ögonen, och när våra blickar vant sig
vid det, sågo vi människor, som rörde sig där*
nere förbi de glödande ögonen av smältande järn.
— Det är ju fångar, sade en skånsk fru till
sin man.
- 89 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
