Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pestilentietider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde borgerskapet betänksamt gentemot dess guvernörs
rigorösa föranstaltningar.
Vintern 1710—11 blev kall och bister. Visserligen ansågs
detta ur hälsosynpunkt på sätt och vis vara ganska förmånligt
och magistraten uttryckte sin tacksamhet över, att »Gud nu
har välsignat oss med sådant vinterväder, som har rensat
luften». Men den ihållande kylan hade ock till följd, att det
började tryta på bränsle.
Lantbefolkningen hade så gott som försvunnit från staden
med sina produkter. Göteborg var faktiskt nästan som en
belägrad stad, innesluten av sitt eget vaktmanskap både från sjö-
och landsidan. Vid utposterna på lerums- och
landvettersvägarne stodo vakter i beredskap att hindra forbönderna, även om
de voro försedda med sundhetssedel från prästerskapet.
Kungsporten var helt tillbommad och kvarnvägen från Mölndal
avstängd för körslor liksom dess fortsättning söderut, »avenyen
från Halland», var spärrad.
Genom dylikt allmogens hindrande och trakasserande och
tillförselns upphörande hotades borgerskapet och särskilt den
fattigaste befolkningen av knapphet och »mangel på
nödvändiga sorter» så till livsuppehälle som annan
hushållsförnödenhet, särskilt brännekol och ved. Det är ej att förvåna sig över,
att magistraten började finna excellensens stränga anstalter
farliga för befolkningen, även om de voro vidtagna av honom i
all välmening och av berömlig försorg.
Man hade redan hunnit en god bit in i februari månad, utan
att det veterligen förekommit något pestfall vare sig i Göteborg
eller å landsbygden på flera mils omkrets. Åtgärderna att
avspärra de stora stråkvägarne, sålunda alingsåsvägen förbi
Lerum och smålandsvägen förbi Björlanda i Mark och
Landvetter i Sävedal såväl som »den avenyen från Halland», grundade
sig på fullständigt obestyrkta rykten om misstänkta
sjukdomsfall, helst dessa skulle ha inträffat på ställen, som lågo långt
bort från stråkvägarne. Vid närmare efterforskning hade
sjukdomsfallen visat sig vara andra slag av febrar. Ryktesvis hade
försports ett fall i Lerum. På ordres av excellensen Sjöblad
begav sig stadsfysikus Andreas Lundelius till ort och ställe
för att närmare examinera saken, och kunde han vid sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
