Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskärerna och Stadsbadarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så bred som den andra, och så som byggnaden är satt, skall
hon bliva ståndande. Men vad staketet och det gamla huset
belangar, så skola de nedrivas och sättas upp efter gamla
rännstenen, som löper från grunden nedåt gatan.» Inte heller
på den tiden var byggnadsnämnden allt för nådig att ha att
göra med. Detta tyckte ej heller Mäster Jöran, som tvärt
om för sin del fann, att det skulle ske honom »våld och orätt».
Av obekant anledning uppsade Mäster Jöran 1596 sitt
borgerskap och fick skottsbrev, men återkom till staden 1600, avlade
ånyo borgared samt betalte sina 1½ marker i
burskapspenningar. Efter sin återkomst återinträdde han i flera av sina extra
sysslor, blev sålunda kyrkovärd och förvarade kyrkans
penningar, utsågs till taxeringsman, att uppbära »fiskeskatten»,
var till och med anlitad som förlikningsman. Slutligen valdes
han ock som ölvrakare, en syssla som bestod i att probera det
från utlandet inkomna ölet, och delade han detta angenäma
uppdrag med Peder Gunnarsson. Ingen fick köpa av det
inskeppade ölet förrän vrakarne övertygat sig om varans
godhet och märkt kärlen med stadens »bränne». Uppdraget
renderade sin utövare en ersättning av 6 öre lästen »och det öl,
som intet gott är, skall icke bliva här uppskeppat», som det
heter i rådstuvurättens protokoll därom.
De biografiska drag, som letas upp i domböcker, sätta väl i
allmänhet ej föremålet i någon förmånligare dager. Det är
blott sällan ämnen av uppbygglig art, som däri av
tingsskrivaren för eftervärlden antecknas; fast mer får han syssla med
människornas mindre tilldragande sidor och porträttet blir
inte bara fult utan också olikt. Nylödöse tänkeböcker skilde
sig ej från andra domböcker i detta avseende. Det berättas en
gammal fabel, vilken som så många andra handlade om en
vandrare. Han kom gående bygatan fram. På var sin sida om
den lågo de små stugorna. Mannen bar en något ovanlig dräkt,
ena halvan ljus och den andra mörk. Folket i stugorna voro,
som ju är lätt att förstå, nyfikna på mannen, som strök förbi
utan att göra sig något ärende hos dem. När han försvunnit
i vägkröken och var utom synhåll, kunde man ej ge sig längre
till tåls utan måste tala vid grannarna, vad det kunde varit
för en stryker, som gått förbi. Men då fick man se, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
