Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stadsläkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
Man skall aldrig i hast kasta kläderna på sig och fara utur
sängen i luften, utan hellre skall man stå en timma förr upp
av sängen och gå omkring i kammaren, att sängvärmen så
småningom må förgå.
XVIII.
— — — En jämn, stadig och ej för stor motion är mer än
alla medikamenter, ty densamma corrigerar all skadlig mat,
praeserverar för sjukdom och är ävenväl för ganska många en
viss och tillförlitelig cur. Av all motion är rida bäst, därnäst
att gå.
XIX.
Det är nu en kort, men förmodligen utförlig nog
underrättelse, om vad man vid kroppens skötande har att observera,
men det är icke mindre nödigt att för sinnet fastställa en lagom
och god diet och densamma i det nogaste efterleva. Ingen kan
neka, som har ett sunt förnuft, att måttligheten i mat och
dryck är ibland de visaste medel till att bibehålla hälsan och
livet, men ock ett jämt och lika sinne, som affekternas träldom
ej är undergivet, utan fritt och tappert, är ibland de visaste
medlen till att bevara en god hälsa — och alltså det nödigaste,
man har att beflita sig om. Denna konsten är så svår som
den är nyttig, men är dock långt ifrån icke omöjlig. Hela
konsten — beror därpå, att man rätt kan bornera och inom
vissa gränser och bommar kan sluta och innestänga den
omätliga och ostyriga kärleken, som man merändels hyser för sig
själv. Denna måste först och sist kuvas och tämjas, om man
icke skall våldränna. Mången tort och orätt till min heder
skulle jag ej kunna se, om icke denna själfkärleken satte mig
glasögon på näsan —. Kunde vi rätt bruka vårt förnuft skulle
vi helt ofta finna, att det är flärd, fåfänga och lappri, som
denna självkärleken oss såsom ett önskeligt nöje inbillar. Detta
har jag ingalunda skrivit som ville jag understå mig att giva
min Herre några lärdomar, — min tanke är allenast att giva
honom tillfälle att eftertänka själv denna endaste souveräna
medicinen, som finnes för att dämpa de för hälsan skadeliga
affekters häftighet, och det är gott tålamod, som övervinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
