- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
587

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1941

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1942

så blir det ljust!» Wallman svarade: »Jag kan inte, ty jag tror inte.» Då
hördes rösten en andra gång, och Wallman svarade likadant. För tredje
gången upprepade rösten budskapet. Då reste sig Wallman och ropade
med all sin kraft: »Jag tror!» Ögonblicket därpå strålade lokalen i ljus.

Drömmerskan satte sin syn i samband med morbroderns önskan om
förbättrad moral och ordning i »salongen» och sade, då hon berättade
sin dröm för herr och fru Wallman: »Ni skall få se att salongen
kommer att bli en kyrka!»

En dag söktes herr Wallman av två damer i underliga, mörkblå
dräkter och med besynnerliga bahytter på huvudena. Den ena talade
kultiverad småländska och kallade sig major Hanna Ouchterlony, den andra
som var vacker som en dag och ståtlig som en engelsk lady talade med
stark utländsk brytning — hon hette Mildred Duff och var en ung dam
ur engelska överklassen, som kommit till Sverige för att bli
frälsningsofficer. De framställde det häpnadsväckande förslaget att få hyra
Wall-manska salongen till religiös möteslokal. Wallman såg genast ett
sammanhang mellan den unga släktingens dröm och de båda
salvationisternas besök, och inte minst under trycket därav ingick han
överenskommelsen med Frälsningsarmén

Så blev varietésalongen visserligen inte kyrka, men dock
gudstjänstlokal, syndanästet kom att upplysas av Guds ljus.

Stockholms III:e kår öppnades den 1 oktober 1886. Om det första
mötet skrev kapten J. Toft, som var kårens första befälhavande officer:
»’När skall Frälsningsarmén komma till Söder? — Det är ett hårt
folk där. — Frälsningsarmén är mycket välbehövlig där’, och många
andra liknande uttryck ha under en längre tid i det förflutna ständigt
nått våra öron, och nu ha vi till mångas glädje förhyrt en sal, som
förut varit danslokal, belägen i själva medelpunkten av Stockholms
södra stadsdel. Följaktligen är såväl Guds som Satans fana planterad
vid Mosebacke på ett i ögonen fallande sätt.

Förliden fredag den 1 oktober höllo vi det första offentliga mötet,
Sista söndagen var en segerdag. Fem själar på kvällen. Mötena under
veckan ha varit goda, men litet bullersamma på grund av fridstörarnas
närvaro.»

Kårens första årsfest leddes av kommendör Hanna Ouchterlony,
som vid densamma lämnade följande redogörelse:

»Kåren bildades den 1 oktober 1886 med femton soldater från
Stockholms I:a kår. Under året ha 551 möten hållits, och 975 själar

587

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free