Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1935
för att bron skall bli öppnad.) Han begrep det hela fint och skyndade sig i väg
för att öppna bron. En annan hamntjänsteman tog nu emot oss fint och vänligt
och sade att om det skulle bli storm, så skulle han bereda en ännu bättre plats
för oss.
Våra möten på Vasa I:a kår under lördagen och söndagen voro goda och av
Gud välsignade. Frälsningsarméns ledare i Finland, överste Westergaard, hade
kommit för att leda mötena. Publiken på lördagskvällen var talrik och mycket
intresserad och gav oss över 240 mark i kollekt.
Söndagens möten voro givande på allt sätt. Till helgelsemötet hade en talrik
församling infunnit sig. Att alla voro glada att se och höra översten det märktes
väl. Gud var oss mycket nära, och en själ förnyade vid botbänken sina löften.
På eftermiddagen hade en utflykt på sjön anordnats med motorfartyget Böljan.
Mycket folk var med ombord, musikkåren spelade flitigt, och undertecknad
konstaterade att alla skötte sig bra på sjön. Kl. 6 e. m. var det friluftsmöte, då en
stor skara flitigt lyssnade, och så bar det av under flygande fanor och klingande
spel till dagens sista drabbning, som hölls i lokalen och började kl. 7. En härlig
och oförgätlig stund. En bedjande själ vid botbänken.
Klockan sex på måndagsmorgonen skedde starten från Vasa till Nykarleby. En
del soldater samt kårens officerare voro nere i den tidiga morgonstunden och bjödo
oss farväl. Allt gick efter beräkning, och klockan sju på kvällen lade vi till vid
bryggan i Nykarleby hamn. Staden ligger omkring fyra kilometer från hamnen.
Någon, som befann sig på bryggan, då vi anlände, gick genast och fick tag i
telefon och sände bud till kårens officerare om att skärgårdsmissionen hade anlänt.
Det dröjde inte lång stund, förrän en stor buss fullastad med frälsningsfolk kom
ned till hamnen. Alla rusade ut, ställde upp sig och marscherade mot bryggan,
medan de sjöngo: Lägg ut, lägg ut från land o. s. v. De skulle ned för att bese
båten och hälsa oss välkomna.
I Nykarleby hade Normalskolans stora sal gratis upplåtits för vårt möte, och
då tiden att börja detta var inne, var salen i det närmaste fylld av en mycket
trevlig och intresserad publik. Under dagens lopp hade vi gjort några utflykter i
den ryktbara stadens grannskap. Naturligtvis måste Topeliusmuséet besökas. Sedan
bar det i väg till Jutas’ slagfält, men först besågs huset, där von Döbeln låg sjuk
strax före slaget. Från den lilla höjd, där Döbelnsmonumentet nu står, se vi ut
över Jutasfältet, där för 126 år sedan det hemska slaget utkämpades. Hur
annorlunda var det inte nu? Höskörden pågick som bäst, människorna samlade glada
upp vad skördens Herre hade låtit växa upp ur den mark som förr hade druckit
strömmar av blod. Påskynda, Gud, den dag, då jorden har din frid!
Sista etappen vid finlandsbesöket var Jakobstad. Även här ligger staden omkring
fyra kilometer från hamnen. Vi hade knappast lagt till, förrän chefen på kåren,
kaptenen med det svenskt klingande namnet Malmberg, hoppade ned på däcket.
Vad? Hur har kaptenen fått reda på att vi anlänt? Hon berättade det. Det ligger
nämligen en lotsplats en mil ute i skärgården utanför staden. De hade observerat
oss, då vi voro på ingående, och telefonerat till slumstationen att nu var armébåten
i antågande.
Tror kapten att vi får något folk i kväll? — Om ni får? Det är så mycket
folk, som sagt att de ska komma. Jag är så ledsen att vi ej skaffat en större lokal
för mötet, men jag har ju ej varit vid kåren mer än en månad, så jag känner
inte till så mycket ännu. Men vi får väl packa in så mycket vi kan, så får resten
stå på gatan. Så skedde ock, till och med officerarnas kök var alldeles fullt, och
en hel del folk stod på gatan under hela mötet, och genom de öppna fönstren fingo
de höra åtskilligt de med. Från Gamla Karleby hade kommit en stor buss full med
frälsningsfolk, och de uttryckte sin stora ledsnad över att vi ej hade en kväll även
för dem.
Då vi vid tolvtiden på kvällen kommo ned till hamnen, funno vi ett trettiotal
frälsningsmänniskor väntande på oss. De ville se båten samt vinka farväl åt oss,
vi skulle nämligen starta till Sverige vid tolvtiden. Då båten lade ut, sjöngo de alla:
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
