Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1933
gårdsmissionen, gavs namnet »Hanna Ouchterlony» och seglade fr. o. m.
våren 1933 i Guds rikes intressen under Frälsningsarméns flagga.
Sommarkampanjen öppnades med upprop i Stridsropet om hem i
landsorten för fattiga stockholmsbarn och om pengar för denna sak. Det
var som vanligt huvudstadskårernas hjälptrupper, som hade
huvudansvaret, och de fingo detta år gott bistånd av ecklesiastikministern, statsrådet
Arthur Engberg, som i Konserthuset höll ett ståtligt tal för denna sak.
Stockholms-Tidningen gjorde som vanligt sin betydelsefulla insats för
barnkolonien på Rådmansö. För andra barnkolonier, för sommarhem
för trötta mödrar och för åldringar fingo slumsystrarna i olika städer
värdefull hjälp av tidningar, affärsföretag och enskilda personer. Vår
tältmission utvidgades, friluftsarbetet bedrevs med all intensitet, och
Armén visade på nytt att sommaren ingalunda är en vilotid i dess
verksamhet.
Sommarens och årets största händelse, årskongressen, gick av stapeln i
Stockholm den 7—12 juli under ledning av general och fru Edward J.
Higgins. Välkomstmöten höllos i Konserthuset och Auditorium. Under
söndagen höllos tre stora friluftsmöten i Lägret på Lidingö, och dagen
avslutades med en stor musikfest på Kungliga Operan kl. 9.30 på
kvällen.
»Frälsningsarmén gjorde Operan till en kyrka», skrev en av Stockholms tidningar,
och Stridsropets referent säger: »Gustaf III drömde nog aldrig om att den
operascen som tillkom på hans tillskyndan en gång, låt vara tillfälligt, skulle bli
plattform för en tilldragelse liknande söndagskvällens. Att det för dem som lyckats
försäkra sig om möjlighet att bevista detta, varför icke historiska evenemang, blev
en upplevelse är visst ––Då ridån lyftes, fick den väldiga församlingen
bevittna en syn, vars skönhet fägnade ögat och rörde själen. Vem kunde för resten
vara oberörd inför denna åsyn? Den rymliga scenen var fylld av en välordnad grupp,
bestående av flera hundra väl uniformerade sångare och musikanter. Närmast
rampen hade generalen tagit plats i spetsen för sin svenska stab. Scenfonden
utgjordes av en jättemålning med fjällmotiv. Det hela sammansmälte till en underbar
tavla. Kanhända någon annan med referenten i det ögonblicket erfor en vision av
ett triumferande frälsningsfolk på Sions höjder. Operachefen, professor John Forsell,
var själv närvarande på scenen och fick inför församlingen motta kommendörens
tack för sin välvilja, vilket renderade honom en ovation, som säkerligen icke stod
de bifallsyttringar efter som operachefen ofta varit föremål för på samma scen.
En feststämning av starkaste slag kännetecknade från början denna
tacksägelsegudstjänst, som blev ett genuint uttryck för Arméns anda och principer. En profan
anmälare skulle ha sagt att denna premiär blev en succé. Vi för vår del måste
konstatera detta.»
På måndagskvällen hölls den sedvanliga kongressmusikfesten på
Skansen, och på tisdagskvällen avhölls kongressens sista offentliga
sammankomst, ett missionsmöte i Immanuelskyrkan. Kongressen blev en stor
framgång, massor av folk i alla möten, glädje, hänförelse och mäktig
505
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
