Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - Femtioårsjubileet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942
ping, Örebro, Stockholm och Malmö. I Värnamo hölls mötet i kyrkan,
där kyrkoherde J. A. Willstedt och pastor G. Landmér välkomsttalade,
varefter det hus, där Hanna Ouchterlony på sin tid levde och verkade,
besöktes. I Jönköping hälsades generalen på rådhustrappan inför 7.000
stadsbor av landshövding C. A. Malmroth. I Göteborg presiderade
minister Herman Lagercrantz i den överfyllda Lorensbergs cirkus. I
Norrköping vajade Frälsningsarméns flagga vid sidan av den svenska och
engelska på taket av det hotell, där generalen och hans hustru bodde,
ridande polis måste utkallas för att klara upp trafiken vid ankomsten,
och i mötet välkomsthälsade borgmästare G. A. Björkman generalen
på svenska och engelska. I Örebro voro stationen och de angränsande
områdena fullpackade av ivrigt väntande, och i Konserthuset
välkomsthälsade kontraktsprosten C. Lönnroth.
I Stockholm höllos ett flertal möten. Välkomstmötet ägde rum i
Konserthuset torsdagen den 29 september, där överståthållare Henning
Elmquist och engelske ministern, mr Archibald Kerr Clark Kerr, höll
välkomsttal. Fredagen den 30 september hölls ett engelskspråkigt möte i
Konserthuset. Prins Oscar Bernadotte presiderade. På
lördagseftermiddagen hölls ett stort jubileumsmöte i Gustaf Vasa kyrka. Pastor
primarius, doktor Nils Widner, höll det första talet. Han yttrade:
När jag i dag i en av Stockholms kyrkor hälsar h5gste chefen för
Frälsningsarméns världsomspännande organisation, så gör jag det med glädje. Det är med
tanke på den välsignelse som genom Frälsningsarmén under de flydda femtio åren
tillflutit även vårt folk. Jag tänker på de många som genom Arméns förkunnelse
väckts till besinning över livets viktigaste angelägenhet, själens frälsning. Jag
tänker även på de många som genom Arméns nitiska kärleksverksamhet räddats åt
samhället. Näppeligen hade jag, då jag först mötte Frälsningsarmén, vågat använda
välkomnande ord. Jag tillhörde dem som, fastän gripna av salvationisternas
hänförelse, dock stodo tveksamma och spörjande inför denna frapperande rörelse.
Dess metoder syntes mig vara bullrande, och jag befarade att den väckelse som
tycktes ha kommit till stånd var av ytlig beskaffenhet och snart kunde vändas
till sin motsats. Skriften bjuder oss ju att »pröva andarna, om de äro av Gud».
Men då jag efter någon tid på nära håll fick se hur människor vändes från
mörkret till ljuset och att deras nya livsinriktning var djup och allvarlig, då
förstod jag att även Frälsningsarmén var en båge i Herrens hand i striden mot
synden och ondskan i världen. Och sedan jag nu år efter år även fått följa en
del av dess sociala verksamhet, så känner jag mig tacksam mot Gud att
Frälsningsarmén en gång kom till vårt land. Somliga mena att man kan plocka de sociala
frukterna utan att därför erkänna Arméns religiösa verksamhet. Detta är ytligt
tänkt, ty det är ju icke frukten, som bär trädet, utan trädet, som bär frukten.
I Guds stora armé behövas olika slag av trupper. Några ligga i skyttegravarna
och hålla ställningen och skjuta fram den säkert men sakteligen. Andra tillhöra
spanarväsendet, åter andra bilda anfallskolonner. Och mig synes som om
Frälsningsarmén under de gångna femtio åren utfört ett djärvt och segerrikt anfallskrig.
Det har skett under flygande fanor, sång och trumpetsmatter. Må denna anfallsande
aldrig svika Armén! Den behövs.
500
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
