Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXIII. Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess förhållande till allmänheten, pressen, myndigheterna och de kristna samfunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén förr och nu
som ’den dråpligaste av alla frälsningssoldater’. Icke heller ha övriga
anföranden förmått ändra vår gamla uppfattning. Och därför vilja vi
till orden om blott en fiende foga korrekturet: åtminstone två.»
Av sina frikyrkliga bröder och systrar blev Frälsningsarmén tidigast
förstådd och uppskattad, vilket ju är förklarligt. Det fanns dock även i
dessa kretsar många, som länge ställde sig oförstående, ja, rent av
fientliga mot Armén. Orsakerna därtill voro särskilt Arméns aggressiva och
livliga arbetsmetoder och dess kvinnopredikan. Lektor P. P.
Waldenström, som ju vid Arméns start i Sverge var den svenska frikyrklighetens
främste och i viss mån tongivande person, var i begynnelsen ingen
vän av salvationismen och uttalade sig mot dess kvinnopredikan. Detta
hindrade honom dock icke att i riksdagen kraftigt stå upp till Arméns
försvar mot myndigheternas mötesförbud i slutet av 1880-talet. Under
de senaste åren av sitt liv uttalade han vid ett eller annat tillfälle sitt
erkännande av Arméns verksamhet. Så yttrade han exempelvis under en
predikan i Immanuelskyrkan år 1908: »Man må anmärka vad man vill
mot åtskilliga Frälsningsarméns metoder, men Frälsningsarmén går ned
till och tar sig an de dåliga. Därför bör man buga sig för
Frälsningsarmén, varhelst man ser den.»
Ställde sig P. P. W. avvisande mot Frälsningsarméns kvinnopredikan,
så hälsade i stället den kände pastor John Ongman i Örebro densamma
med glädje. Han skrev en broschyr om kvinnopredikan, som i huvudsak
var en översättning av fru Catherine Booths »Kvinnlig prästtjänst eller
kvinnans rätt att predika evangelium» och förklarade på äldre dagar
att Arméns kraftiga reaktion mot en ortodox och förvänd uppfattning i
denna fråga var något av det betydelsefullaste i den svenska kristenhetens
historia. Huru baptismens främste man i Sverge under Arméns första
årtionden, överste K. O. Broady, ställde sig till denna speciella fråga
är oss obekant, men att han under Arméns första dagar bevisade sig
hysa förståelse och sympati för densamma, det tro vi oss veta. År 1914
deltog han, då blind och stapplande på gravens brant, i ett armémöte på
Templet.
Numera torde det ej finnas många frikyrkliga i vårt land, som icke
utan tvekan erkänna att Frälsningsarmén utfört en gärning av den största
betydelse för själars frälsning och för den kristliga verksamhetens
frigörelse och utveckling. Man erkänner att det i respektive samfunds
församlingsmatriklar finnas massor av namn, som icke skulle stå där, om
icke Frälsningsarmén med sin angripande kristendom hade fått bliva
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
