Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
gå vi hem, när striden är slut, då gå vi hem.’ Så vitt jag minnes, var där
icke fler. Detta var hela Frälsningsarmén.
Major Ouchterlony, tyckte jag, liknade en drottning och talade som
en moder i Israel. Löjtnant Swenson kunde sjunga, skall jag säga.
Engelsmannen talade på ett sätt, så att man fruktade det hans arma kropp
skulle brytas sönder. Icke visade han tecken till att sluta heller, så att
majoren måste draga ned honom med förklaringen att han hade svagt
hjärta.
Mötet var slut, och de besökande skulle fara in till staden. Kapten
Ah 1 bergs droska körde fram och tog dem alla in, hela Frälsningsarmén
och mig på köpet, ty jag skulle samma väg.
Så var jag allaredan då instuvad i Frälsningsarmén.»
Så började skollärare Ögrim besöka Frälsningsarméns möten och blev
allt mer intim med den och dess ledare. Några år hade gått, då han fiok
meddelande från skolrådet med förbud att deltaga i Arméns möten.
Detta meddelades honom muntligt av en av skolrådets medlemmar. Ögrim
frågade: »Vad betyder det att jag inte får deltaga i Frälsningsarméns
möten?» — »Att magistern inte får tala.» — »Får jag inte sjunga
heller?» — »Jooo.» — »Men (skämtsamt) det sliter ju mer på rösten.
–-Nej, magister H., jag säljer inte min förstfödslorätt för en skol-
lärarlön.»
Frågan behandlades i nästa sammanträde, och magister Ögrim bad
efter detta att få se vad protokollet sade om hans sak, men där stod intet.
»Jag finner intet.» — »Neej. När skolrådet hörde hur bestämd magistern
var, så beslöts det att icke taga frågan till protokollet.»
Snart ansökte Ögrim om avsked. Skolrådet beslöt avslå denna ansökan
men beviljade ett års tjänstledighet. Sedan tillsatte man en tillfällig
lärare, i hopp att magister Ögrim skulle tröttna på Frälsningsarmén och
återvända till kateder och pekpinne. Men han tröttnade icke.
I januari 1888 blev Johan Ögrim officer i Frälsningsarmén och
befordrades till kapten samt sändes som befälhavande officer till
Stockholm I. Redan i maj samma år befordrades han till adjutant och
utnämndes till chef för Mellersta distriktet och blev samma höst även
ansvarig för krigsskolan. Stabskapten 1889 och major 1890 blev han
fältsekreterare i december 1892 samt befordrades till brigadör i juli 1894.
År 1895 började för Ögrim en utländsk tjänstgöring, som varade till
1912, då kommendören som territoriell ledare återbördades till Sverge.
Den utländska tjänstgöringen fördelade sig som följer: 9 månader som
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
