Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXI. Banbrytare och förgrundsfigurer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
nomi och affärer. Han var enkel och rättfram, kunde utan plågsam
känsla av uppoffring dela de första frälsningsofficerarnas anspråkslösa,
ja, fattiga förhållanden och vara en kamrat bland kamrater. Han var fast
och orubblig. Vad han befallt, det fordrade han se utfört, vad han lovat,
det höll han. En av dem som kände honom bäst har sagt: »Han hade väl
han, som vi alla, sina begränsningar och svagheter. Men det storvulna,
äkta nordiskt rättframma i hans karaktärsläggning, som ej visste av
någon småsinthet, i förening med hans gudsfruktan, hans nit och
armékärlek, skall alltid komma honom att framstå för oss som typen för en
sal-vationist. Och jag fruktar ej att ha tagit fel, då jag spår att våra barn
och barnbarn en gång skola se upp till denne man, som tog så verksam
del i uppbyggandet av Frälsningsarmén i Sverge, och i sitt sinne vörda
honom som en av ’kyrkofäderna’ inom Arméns svenska avdelning, och
detta icke blott för vad han gjort utan säkerligen lika mycket för vad
han var.»
Visst är att Emanuel Hellberg var Guds gåva till Frälsningsarmén i
den rätta stunden och att han för Hanna Ouchterlony blev vad Hur och
Aron voro för Mose.
Emanuel Hellberg föddes i Stockholm den 8 augusti 1864.
Föräldrarna, fastighetsägaren Johan Hellberg och hans hustru, voro troende
kristna, som gåvo sin son en god och allvarlig uppfostran. Han tog
studentexamen våren 1883. Redan långt dessförinnan hade han dock
kommit i dåligt sällskap och lärt sig älska nöjen i glada vänners lag. Det
gick så långt, att fadern med tårade ögon förelade honom att antingen
upphöra med sitt oordentliga levnadssätt eller också lämna
föräldrahemmet. Som yngre hade han då och då brukat följa sina föräldrar till
bönesalar, men nu hade han fått sådan avsmak för allt religiöst, att han
avskydde det. Han kunde ej tänka på troende utan att komma ihåg en
gammal kvinna, som i ett vittnesbörd med en näsduk för ansiktet suckat
över att hon var som en, vars kropp var »full med sår och etterbölder
ifrån huvudet och allt intill fotabjället». Sådant folk ville gymnasisten
Hellberg icke ha med att göra!
Av Frälsningsarmén fick han dock, egendomligt nog, redan första
gången han mötte den, ett gynnsammare intryck. Det var de allra första
månaderna av Arméns strid i Stockholm, då den kom till hans fars gård
för att hålla möte. Han lyssnade av nyfikenhet till vad som förehades
och blev tilltalad av friskheten, hänförelsen och värmen i
frälsningssoldaternas hela uppträdande. Skulle han någonsin bli religiös, så skulle
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
