Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXVII. Frälsningsarméns svenska litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
sin produktion på en hög kvalitativ nivå. Mellan tryckeripersonalen och
dess chefer har även ständigt rått ett gott förhållande, vilket givit
Stridsropets officin ett synnerligen gott rykte bland landets typografer och
gjort att ombyten sällan skett annat än vid dödsfall eller invaliditet.
Från 1890 med dess 40,000 ex. per vecka fortsatte Stridsropets
upplaga att stiga något år, men sjönk vid omläggningen av
betalningssystemet, vilken skedde under kommendör Ridsdels tid. Då infördes nämligen
det efterkravssystem, som ännu tillämpas, vilket gör att kårerna rekvirera
Stridsropet i fast räkning, att inga returexemplar förekomma och att
ingen häftar i skuld för tidningen. Så steg upplagan åter för att på nytt
sjunka, denna gång ganska djupt. År 1905 var den nere i ett medeltal
av omkring 28,000 per vecka. Från och med detta år började emellertid
en lång uppgångsperiod, som varade till 1920, då kulmen nåddes med
en veckoupplaga på i medeltal 65,000 exemplar.
Stridsropets första ansvariga utgivare var major Hanna Ouchterlony
och dess första redaktör stabschefen (chefsekreteraren), stabskapten
H. E. Whatmore, som sannolikt dock var det mer till namnet än till
gagnet, enär han blott kunde mycket litet svenska och icke — så vitt bekant
är — ägde erfarenhet på detta område. Han skrev dock under sina båda
perioder i Sverge ganska mycket för Stridsropet. Snart nog fick man
en språkkunnig hjälp i lärarinnan Anna Sjödin, som i Stridsropet n:r
5, 1884 kallar sig »anställd vid Frälsningsarmén som översättare för
Stridsropet». Stabscheferna (H. E. Whatmore, R. Perry och E.
Hellberg) buro dock ansvaret för redigeringen.
I juni 1888 fick Stridsropet sin förste mera självständiga redaktör.
Det var förutvarande skådespelaren och medarbetaren i Söndags-Nisse,
Herman Martinsson, som då blev befordrad från soldat »till stabsofficer
med kaptens rang» och utnämndes till redaktör för Frälsningsarméns i
Sverge tidningar. Han blev dock icke gammal i redaktörsstolen — redan
i mars 1889 lämnade han denna plats, varefter major E. Hellberg för en
tid redigerade Stridsropet.
Efter Herman Martinsson ha flera män och en kvinna längre eller
kortare tid med nit och intresse fyllt posten som chefredaktör för
Stridsropet och de övriga svenska armépublikationerna, nämligen Ebba
Ang-berg, Theodor Jansson, Charles Källström, Erland Richter, Karl
Larsson, Gustaf Blomberg, Evald Malmström och (sedan 1926) Arthur
Wolff.
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
