Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXIV. Femårsperioden 1913—1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1913—1917
pengar. Och våra sociala officerare voro överlupna av hjälpsökande.
Lyckligtvis fanns det dock människor med goda hjärtan och givmilda
sinnen. Några exempel: En konstnärligt begåvad person i Hälsingborg
hade efter ett ovanligt rikt snöfall i början av året av snö modellerat
en kvinnofigur, som på en av stadens öppna platser vädjande sträckte ut
sina händer till förmån för slummens skyddslingar. »Snögumman»
inbringade ganska mycket pengar. — Den kände redaktör W. Grebst
lovade en slumofficer att bedja några av sina vänner om pengar för
hennes fattiga. På några få timmar lyckades Grebst telefonledes hopsamla
4,025 kr. — Veckojournalen och Stockholms-Tidningen anordnade
insamlingar för vårt nödhjälpsarbete som gåvo goda resultat. — En
köpman gav oss 6,000 kg. potatis, som då nästan var värd sin vikt i guld. —
En ståtlig gåva kom från justitierådet E. Trygger, som skänkte 80
famnar björkved. — Men årets största gåva kom från häradshövding Marcus
Wallenberg, som skänkte Armén 50,000 kronor till nödlidande i
Stockholm. — Insamlingen till julbeklädnad av fattiga barn och insamlingen
i Frälsningsarméns julgrytor till julmat åt fattiga gav samma bevis på
givmildhet och hjälpsamhet -— omkring 3,500 barn bekläddes, och mer
än 45,000 personer åto under helgen mat från Arméns julkorgar.
Årskongressen 1913 leddes av general Bramwell Booth och
överträffade i många avseenden sina föregångare. De offentliga mötena besöktes
av större folkskaror än någon föregående kongress, och de synliga
resultaten voro synnerligen glädjande, i det 400 män och kvinnor böjde
sig vid botbänken för att mottaga andlig hjälp.
Kongressen fick sin särskilda prägel därav att general Bramwell Booth
i densamma gjorde sitt första framträdande i Sverge som högste chef för
Frälsningsarmén. Att detta framträdande blev lyckosamt, därom buro
också huvudstadspressens vänliga artiklar och referat oförtydbara
vittnesbörd. Social-Demokraten gav en intressant karaktäristik av generalen:
»Generalen–-. En något äldre man än vi föreställt oss.
Slätrakad, med vita polisonger och vackert, silvervitt hår. Örnnäsa och
örnblick — åtminstone så som vi föreställa oss örnblicken: någonting
genomborrande, nästan stickande svart, en blick, som kommer en att
ofrivilligt spritta till, när den plötsligt riktas på en. Man förstår, att den
kan härska, lika väl som man förstår att generalens bestickande
älskvärdhet — allt annat än engelsk — kan betaga. För resten är hela
mannen energi, okuvlig, seg, kanske litet nervös. Men vi märkte inte ett spår
av salvelse hos honom.–-Generalen sade de mest specifikt salva-
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
