Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - Kapitel XXII. Femårsperioden 1908—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
ut över världen, finna vi ej så mycket av en allomfattande, allmännelig
kristenhet — alla splittringar och allt virrvarr. Men Gud vare tack
att han nu och då sänder oss män, som hjälpa oss att tro på den kristna
kärlekens, den kristna trons universella sinnelag och makt, män, som
överskrida gränserna för varje enskilt samfund och som höja sig över
konfessionalismens murar utan att därför mena sig kunna eller ens böra
nedriva desamma. I denna mening vill jag kalla eder, general Booih,
för ett av den allmänneliga kristenhetens stora vittnen i vår tid. Vi
glädjas att se eder här, och vi skola med ivrig uppmärksamhet och djup
vördnad lyssna till den underbara, sanna saga om den kristna kärlekens
och trons seger som ni lovat berätta för oss i afton.»
Pressen var i stort översvallande vänlig. Vi citera några tidningar.
»För ett tiotal år sedan ryckte man på axlarna åt Frälsningsarmén.
Och man skrattade och hånade, när general Booth kom hit och höll
möte. Nu skrattar man inte mer, och när generalen nyss besökte oss,
hälsades han av alla samhällslager med den aktning som ärlig strävan
och gärning förtjäna.» (Göteborgs Aftonblad.)
»General Booth!
Det namnet har vuxit samman med utropstecknet. Få namn ha väckt
så skiftande känslor till liv, från det flinande hånet till den djupaste
beundran, från den ständiga misstron till den varmaste hängivenhet.
Efter att ett halft sekel ha stått i motsägelsernas tecken, har den dock
omsider vunnit det allmänna erkännandets orlofssedel. Men så är också
general Booths namn symbolen för religiöst och socialt arbete, som
sätter namnet på kyrkliga prelater i skuggan och överglänser många
statsliga eller kommunala bedrifter av humanitärt syfte.
Det är alltid intressant att få se och höra den gamle mannen med den
okuvliga energien. Vart han kommer på sina många färder runt
världsdelarna, fyller han husen från golv till tak med lyssnande skaror, vilka
hypnotiseras av hans dialektiska konst — och konsekvent betagas av
offervillighet, på vilken just generalen och hans armé fotat hela sin
omfattande s. k. sociala verksamhet. Men man ångrar ej vad man gett, ty
man har dock den förnimmelsen, att den skärv man givit säkerligen
betyder en bit bröd åt den hungrande eller en bädd åt den husville.
Och det betyget att de verkligen göra något förtjäna generalen och hans
soldater.» (Ny Tid.)
»Vi lämnade generalen i känslan av att ha sammanträffat med en av
samtidens märkligaste personligheter. En eldsjäl och en järnvilja, en
kraftnatur som få, och på samma gång en man, som lärt sig att se på
livet med en smula humor.» (Falu Kuriren.)
Toppunkten på den yttre framgången av detta general William Booths
fälttåg var den privata audiens, till vilken konung Gustaf kallat ho-
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
