Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XVIII. Femårsperioden 1898—1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg,
nej. Detta avslag uppkallade bl. a. Hjalmar Branting till protest, och det
är möjligt att hans uttalande mjukade upp vederbörande, ty ett par år
senare fick Armén marschera på huvudstadens gator. Branting skrev i
Social-Demokraten:
»GODTYCKLIGT VÄGRAD GATUDEMONSTRATION.
Frälsningsarméns ’högkvarter’ hade hos överståthållarämbetet begärt
att i eftermiddag efter hemkomsten från en utfärd till Drottningholm
få kl. 5 med utvecklade fanor och under musik från en kår om 25
man tåga i procession genom staden från Klara strand till högkvarteret,
Östermalmsgatan n:r 26. Processionen, som skulle räkna högst 1,000
deltagare, skulle taga vägen utefter Vasagatan, Klarabergsgatan,
Hamngatan, Birger-Jarlsgatan, Sturegatan och Östermalmsgatan, där den efter
framkomsten genast skulle upplösas. Högkvarteret erbjöd sig ansvara
för god ordning och ett värdigt uppträdande hos deltagarna i
demonstrationen.
Överståthållarämbetet har med anledning av denna framställning
avgivit följande resolution:
Som det i ansökningen ifrågasatta tåget är avsett att anordnas å sådan
tid och på sådana gator och allmänna platser, att avsevärda rubbningar i
den allmänna trafiken därav skulle åstadkommas, och då sökanden icke
för tågets anordnande åberopat sådana skäl, som i betraktande av de med
detsamma sålunda förenade olägenheterna kunna föranlåta
överståthållarämbetet att det oaktat medgiva tillstånd till detsamma, finner ämbetet
ansökningen icke kunna bifallas.
Vi behöva icke misstänkas för speciell sympati för Frälsningsarmén,
då vi för vår del avgjort måste klandra denna godtyckliga vägran från
myndigheternas sida.
Naturligtvis har ju icke den gatudemonstration, varom här var fråga,
någon i ringaste mån jämförlig betydelse med dem, varigenom
huvudstadens arbetare i våras gjorde sina storartade opinionsyttringar för sin
politiska livsfråga. Då var det ett livsviktigt folkkrav, som krävde plats
på folkets egna gator — och som också till sist tvang sig till vad det
krävde.
Denna gång är det ju bara en liten grupp sekterister, som önska visa
sig samlade och i ordnade led. Men om betydelsen av ett medgivande till
demonstrationen denna gång icke hade blivit stor — vad i all rimlighets
namn blir det å andra sidan för olägenhet av att bevilja deras anhållan?
Uppenbarligen ingen alls.
Överståthållaren skyller på trafiken. Det är ju löjligt, när det är fråga
om ett litet tåg på 1,000 personer, som passerar på några minuter. Men
det är också farligt — ty det är det rena godtycket, upphöjt till norm.
I dag Frälsningsarmén, i morgon några andra, som icke stå väl hos
överståthållarämbetet och icke ha tillräckligt stark folkopinion bakom
sig att imponera. Det blir att demonstrationsrätten, som Stockholms ar-
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
