- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
226

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femtio års fälttåg,

för Frälsningsarmén. Att vandra fyra mil fram och lika långt tillbaka
för att hålla ett möte, det ansågs mödan värt.

Som redan sagts, fanns det somliga, som ej gillade den nya rörelsen.
Kyrkoherden varnade för den, kallade frälsningssoldaterna villoandar,
antikrists anhang o. s. v. och förklarade att han hellre såg de unga gå
till dansbanorna än till Frälsningsarmén. Men flertalet av folket hyste
förtroende för frälsningssoldaterna, och detta förtroende är ännu i dag
fullständigt obrutet. En därtill starkt bidragande orsak är att kåren
stod trogen sin fana och sina löften under striderna och utbrytningen
år 1905. Fanjunkare Nol-Karis-Erik Larsson var då, som så ofta förr.
situationens herre. Planerade »upplysningsmöten» lyckades han
förebygga och sönderslitande agitation kom aldrig in i kåren.

Det var Nol-Karis-Eriks avsikt att flytta tillbaka till Tunadal, varifrån
han kommit, då det behagade Gud att låta honom »tända eld» i sin
hembygd, men det blev aldrig av. Han stannade i Äppelbo, till dess han
fick order »högre upp», vilket skedde den 10 april 1907. Hans sista
ord i livet voro: »Jesus, Jesus!» Och åtta dagar senare fördes han till
griftero på det sätt, varmed Frälsningsarmén hyllar sina döda.
Deltagarna berätta en episod från begravningen: Vädret var fullkomligt
stilla. Icke en vindpust förmärktes. Men just när kistan fördes förbi
armélokalen, sträckte takflaggan ut sig som för en stark bris, så att man
tydligt kunde läsa inskriptionen: »Äppelbo för Kristus!» Men folket i
begravningsprocessionen märkte ingen vind, det var alltfort kav lugnt.

Länsman Stadig blev aldrig invigd till soldat i Äppelbo, där han dock
tjänstgjorde som sekreterare i kåren. Som pensionerad flyttade han till
Transtrand, där han hemförlovades år 1923. Dessförinnan hade han
dock blivit soldat i Lima kår. Han ville nämligen ovillkorligen få en
hallelujabegravning.

Våren 1884 kom en svensk-amerikan vid namn Nils Jernberg till
Dala-Järna. Han hade i sin ungdom bekänt sig vara fritänkare och även
offentligt spritt otrosgift, där han dragit fram. Nu började han hålla
religiösa möten. Om sin omvändelse berättade han följande: Då han
en dag satt på en restaurang i fjärran västern, hörde han Herrens Ande
tala till sig och säga: »Hitintills, men icke vidare!» Han kom i svår
nöd, ty han visste sig ju ha varit en förnekare och förföljare. Det fanns
i närheten ingen troende, som kunde hjälpa honom i hans ångest.
Det var honom icke ens möjligt att finna en bibel. Men en dag strax

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free