Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIV. Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XIV
Kvinnliga och Manliga sociala verksamheten
Frälsningsarmén är född i ett slumkvarter, och den har kommit i
världen för att frälsa fattiga och fallna. Först ansåg den sin
uppgift vara uteslutande religiös, d. v. s. att predika nådens evangelium
till frigörelse och läkedom för själar i andlig nöd, men snart nog
blev det dess ledare klart att den icke kunde underlåta att bringa hjälp
också i timlig nöd. Så uppkom den sociala verksamheten, och från
den stunden rör sig Arméns verksamhet på två huvudlinjer: den
andliga och den sociala. Eller kanske det för undvikande av missförstånd
med avseende på de båda avdelningarnas inbördes förhållande är
riktigare och bättre att säga att från Frälsningsarméns stam, som är och
blir dess rent religiösa verksamhet, växte en stor gren — den sociala
verksamheten, som sedan delat sig i två, det manliga och kvinnliga
sociala arbetet — vars många därefter framsprungna kvistar burit rika
frukter till i nöd stadda människors hjälp.
Sammanhanget mellan Arméns religiösa och sociala verksamhet är
organiskt, såsom det mellan stammen och grenarna. Den religiösa
verksamheten är stammen. Ur denna hämtar grenen sin näring, och utan
den kan den icke leva. Från den andliga verksamheten får den sociala
grenen sina uppoffrande och hängivna arbetare, och ur den hämtas
kraften och hänförelsen för det påkostande och självforsakande arbetet
på livets skuggsida. Men grenen ger också till stammen, ty ytterst strävar
även den sociala verksamheten mot andliga resultat, och dessa i sirr
bästa form förstärka och förstora den rent religiösa verksamheten.
Slumofficerarna och alla andra inom Armén, som mer eller mindre direkt
ha att kämpa mot nöden, ha de klaraste och tydligaste instruktioner att
alltid och allestädes söka bringa hjälp för nödens egen skull. Deras
plikt är att mätta hungrande, kläda nakna, härbärgera husvilla, vårda
sjuka etc. utan att taga hänsyn till de hjälpbehövandes religiösa eller
moraliska förhållanden och utan att uppställa några villkor för
hjälpens undfående. Men å andra sidan är det sant att general William
Booth sade: »Då jag gör en utväg för avhjälpandet av den timliga nöden,
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
