Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XIII. Femårsperioden 1888—1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femårsperioden 1888—1892
höll krigsråd kring brasan samt beslöt fråga värden, som var
möbelhandlare, om man kunde få låna en säng eller soffa och litet
sängkläder. Svaret blev: »Vem kan låna sängkläder åt sådant pack! Man
kanske inte kan använda sakerna, sedan ni haft dem.» Samtalet råkade
bli hört av en grannfru, som var osams med möbelhandlarens hustru.
Bara för att reta sin antagonist — som man sedan förstod — gick
nu grannfrun och bjöd officerarna på kvällsmat. Då beslöt
möbelhand-larfrun i förtreten att också hon skulle visa sig generös, plockade fram
diverse sängkläder och lät officerarna låna. Efter en kort tid kunde
kapten Larsson köpa egna sängkläder åt kåren, och de lånade återburos.
Men under hela tiden kaptenen var i Varberg, lät möbelhandlarfrun de
utlånade sängkläderna hänga ute för vädring.
Som exempel på vilka svårigheter som kunde möta vid förhyrandet
av lokaler kan berättas följande. På en plats erbjöds Armén att hyra en
lokal, men hyresvärden fordrade att i kontraktet skulle ingå en paragraf,
som förbjöd salvationisterna att någonsin tala med honom om hans
själ. Naturligtvis kunde Frälsningsarmén ej gå in på detta förslag, och
då mannen ej frångick sin fordran, måste affären förfalla.
Norbergs kår öppnades i juni 1888 och flyttade in i egen lokal under
november månad. Redan de första åren ägde då och då svåra
fridstörar-uppträden rum vid kåren, och efter år 1891 blevo dessa understundom
synnerligen besvärliga. Orsaken därtill var ett beklagligt missförstånd
av en åtgärd från ledande arméhåll. Under gruv- och hyttstrejken i
Norbergs gruvdistrikt i början av 1891 — på grund av många
komplikationer en av de mest elakartade i svenska fackföreningsrörelsens
historia — reste ett par stabsofficerare till ort och ställe för att i all
välmening och efter bästa förstånd giva råd åt de omkring 70 av
kårens 108 soldater som voro indragna i strejken. En skiljedomstol,
bland vars medlemmar märktes Hjalmar Branting och den frisinnade
riksdagsmannen J. H. G. Fredholm, hade framlagt ett medlingsförslag.
De båda stabsofficerarna höllo ett soldatmöte och uppmanade
salvationisterna att skaffa sig en självständig uppfattning i stridsfrågorna och
handla därefter. Därom var nu intet att säga. Men så läto de sig i sitt
intresse för arbetsfred förledas att deltaga i ett allmänt strejkmöte, där
de rekommenderade skiljedomstolens förslag till antagande. Och detta
var ett misstag, som svårt hämnade sig. Det tyddes nämligen av somliga
som ett otillbörligt ingripande och gav upphov till en bitter agitation
mot Frälsningsarmén, detta trots det att skiljedomstolens medlingsförslag
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
