Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XI. Skandinaviska Frälsningsarmén i Förenta staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinaviska Frälsningsarmén i Förenta staterna
år 1892. Efter sitt farväl från Sverge i början av nämnda år utnämndes
kommendören till internationella högkvarterets reseombud och sändes
på försommaren till Förenta staterna för att rekognoscera och avgiva
förslag till skandinaviska verksamhetens organisation. Samtidigt sändes
från Sverge en kontingent officerare till Svensk-amerika. Sitt första
svenska möte i U. S. A. höll kommendör Ouchterlony på Brooklyn III.
Sedan besökte hon ett stort antal platser i staterna New York,
Pennsylvania, Ohio, Michigan, Illinois, Wisconsin, Minnesota, Nebraska, Iowa,
Connecticut och Massachusetts. Kommendören fick överallt ett hjärtligt
mottagande. Tidningarna hyllade henne livligt för hennes storartade
ban-brytarverksamhet i Sverge. Olika kyrkosamfund öppnade sina kapell
och kyrkor för henne. Kommendören åtföljdes av adjutant Lorentze
Sommer, vars sång väckte stor uppmärksamhet — hon kallades i
tidningarna för »den svenska näktergalen», »Frälningsarméns Jenny
Lind», etc.
Vi taga oss friheten låna några sidor ur Laura Petris »Hanna
Cordelia Ouchterlony» om kommendör Ouchterlonys mötesresa genom
Förenta staterna.
»Hon talade i presbyterianska kyrkor och kongregationalistiska,
metodist- och baptistkyrkor o. s. v. Prästerna brukade sitta bredvid henne
på plattformen, ibland hade hon en hel liten stab sådana. Ett litet spratt
spelades henne av Svenska Augustanakyrkan i Youngstown. Kaptenen
på den engelska frälsningskåren meddelade vid hennes ankomst till
staden att tillåtelse givits för henne att hålla möte där på
söndagseftermiddagen. Kommendören blev förvånad, då hon visste att man i
svenskkyrkliga kretsar vore emot kvinnopredikan. Men kaptenen försäkrade
att kyrkan stode till hennes disposition. Då hon anlände dit i tid för
mötet, fann hon en församling utanför kyrkan och kyrkdörren stängd.
En av kyrkans styrelsemedlemmar hade varit emot saken, men då de
andra voro för, blev deras mening den avgörande, varför tillåtelsen
gavs. Men nu ville sig så att denne ene hade kyrknyckeln, som han ej
lämnade ifrån sig. Stor harm rådde bland mängden utanför kyrkan,
men en man kom fram och erbjöd en godtemplarlokal. I spetsen för
hela skaran tågade kommendören dit och höll sitt annonserade möte.
På aftonen var hon åter, liksom på förmiddagen, i Svenska
missionskyrkan. Där fanns ingen svensk frälsningskår på platsen, och
kommendören och adjutant Sommer hade inga soldater till sin hjälp. De två
kvinnorna voro ensamma till att predika och ensamma till att sjunga,
den svenska församlingen kände ju ej Arméns sånger. Men
kommendören var besluten att hålla ett ordentligt frälsningsmöte. Efter det
egentliga mötets slut gick hon bland församlingen och började tala
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
