Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - X. »Man skall förfölja eder — och sätta eder i fängelse»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
henne, emedan hon på en gata i Stockholm utbjudit »Ropet». En flock
unga män, som skamligt och rått angrepo den unga kvinnan, vilket blev
orsaken till att polisen uppmärksammade hennes försäljning, blevo
ostraffade.
Men icke endast de världsliga myndigheterna ingrepo mot Arméns
möten. Även de kyrkliga drogo sitt strå till stacken för att hindra
arbetet. Det första anfallet från detta håll gjordes år 1885 av kyrkorådet
i Skurup men lände icke till något resultat, då formell felaktighet
gjorde kyrkorådsbeslutet olagligt. Kyrkorådet i Caroli församling,
Malmö, hade större framgång i sin attack våren 1886, som skildras i ett
föregående kapitel.
De kyrkliga myndigheternas ingripande mot Armén byggde på
Kungl. Förordningen av den 11 december 1868, vilken lyder:
»Medlemmar av evangelisk-lutherska kyrkan vare ej förment att
sammankomma till gemensamma andaktsövningar utan vederbörande
prästerskaps omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då
allmän gudstjänst i församlingen förrättas, ej äga rum så nära det ställe,
där gudstjänsten hålles, att denna eller ordningen därvid stores. Ej heller
må vid religionsövning, som ej är att hänföra till enskild husandakt
tillträde vägras församlingens prästerskap, medlem av dess kyrkoråd
eller den offentliga myndigheten i orten, vilken sistnämnda myndighet,
i händelse av inträffad olaglighet eller oordning, äger att, där så nödigt
anses, sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är präst eller
enligt kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid dylik
sammankomst såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda till söndring
i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjänsten, eller
eljest till undergrävande av religionens helgd, ankomme på kyrkorådet
att honom förbjuda att i berörda egenskap inom församlingen vidare
uppträda.»
Det perspektiv som 45 års avstånd från händelserna skänker gör det
möjligt att fullkomligt lidelsefritt bedöma dessa. Vi kunna då erkänna
att somliga av de agerande i dessa bedrövliga historier, vilka — för att
tala med en dåtida tidning — »hava kastat några bleka strålar av
medeltidsglans» över vårt land, säkerligen handlade av rent uppsåt från sina
synpunkter, d. v. s. av omsorgen om allmän ordning eller av nitälskan
för landets kyrka. Dessa personer kunna endast dömas för ett höggradigt
oförstånd, som varken frågade efter bokstaven i Sverges rikes lag eller
efter de prejudikat ifråga om dess tolkning i dessa stycken som gåvos
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
