Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - V. Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väckelsevindar och fridstörarstorm i stockholmslokaler
av dessa sånger hade översatts till svenska av den kände
söndagsskolmannen och sångförfattaren Fr. Engelke.
En svårighet med Ridhuset var att det dagligen användes för ridning,
varför bänkar måste bäras in och ut före och efter varje möte, vilket
dock ej vållade kostnad, då arbetet gratis utfördes av nyomvända och
troende vänner. Men det var också en särskild olägenhet med de där
bänkarna — de voro hopfällbara och höllos uppställda medelst hakar.
Dessa hakar upptäcktes snart av stockholmsgaminerna, som kommo till
mötena, och det blev ett av deras favoritnöjen att på givet tecken sparka
loss alla hakarna på en bänk, så att denna vek ihop sig och de på
densamma sittande störtade till marken. Då var det lyckligt att golvet bestod
av lös sågspånsblandad jord, vilket eljest ej alltid var behagligt.
Den 4 januari 1883 höll major Ouchterlony det första mötet med
nyfrälsta och sådana, som ville anmäla sig till rekryter. Ett femtiotal voro
närvarande, vilka nästan alla hade blivit frälsta i de första armémötena,
många av dem från ett liv av djup sjunkenhet i synd, last och skam.
Några av deltagarna i detta möte voro sedan längre tid troende,
metodister, baptister etc., som mottagit stora välsignelser i de hållna
armémötena och önskade få bli salvationister. Men majoren avvisade dessas
anhållan om rekrytskap. »Nej», sade hon, »ni tillhör inte oss. Gå och
sprid välsignelse i edra egna församlingar! Vi vilja inte fiska i andras
sumpar.»
Bland de tidigare frälsta, som ville bli rekryter, var en flicka på
tjugufyra år.
»Har ni varit frälst tidigare?» frågade majoren.
»Ja, men jag tillhör ingen församling», blev svaret.
Majoren uttryckte sin obenägenhet att »taga virke från andras
skogar», viskade några ord till löjtnant Swenson, men lovade sedan den
unga kvinnan att bli rekryt. Hon måste dock, då hon ägde åtskillig
andlig erfarenhet, genast åtaga sig att besöka nyfrälsta. Denna rekryt hette
Hanna Andersson, sedermera känd över hela landet som
»Berg-sprängerskan».
Major Ouchterlony var mycket sorgfällig i vården om de nyfrälsta
och mycket noggrann vid antagandet av rekryter och i deras fortsatta
övervakande och fostran. Man släpptes sålunda icke utan vidare upp
på plattformen, då man blivit rekryt — eller »soldat med vitt pass»,
som det då hette. För att komma upp till officerarnas sida på denna
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
