Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju varit hos henne, ända sedan hon var liten
flicka, hemma hos far och mor.
— Tyst, utbrast Gabriel och grep henne i
armen.
Det hördes som ett halfkväfdt skri där
inifrån och så ett besynnerligt gurglande.
— Jesus Kristus, pressade Greta fram i
dödsångest.
De rusade in.
Fru Borg stod, halft lutad öfver Göstas säng,
med brödknifven i handen. Gossens hufvud
hängde ut öfver kanten, det var nästan skildt
från kroppen. När modern hörde dem komma,
tog hon några steg tillbaka och ropade med
lysande ögon:
— Ingen skulle straffa honom, ingen göra
honom illa. Ingen fick röra mitt barn mer än jag.
I detsamma stötte hon knifven i sin egen
hals, den träffade alldeles vid sidan af strupen,
blodet sprutade ut i en tjock stråle, hon rörde
sig några obestämda, vacklande steg, kanske
ville hon till sin gosse. Greta var framme som
för att taga emot henne i sin famn. Det sista
Gabriel såg, innan han, utan att veta till sig,
rusade ut på gatan och ropade på hjälp, var
gamla Gretas hvita hår, som blef genomdränkt
af blod, då hennes fru segnade till golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
