Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vänta på det osäkra ödet, som skulle på nytt
föra dem tillsamman, han måste ödmjukt bedja
om förlåtelse för att han varit häftig emot henne
vid deras sista möte, och han skulle inte
föltiga något.
Så satt han en kväll med det växande Ikaros
manuskriptet och det påbörjade brefvet, som
ändtligen tycktes få den form, han önskade,
framför sig på skrifbordet.
Det var tyst ute, jakterna hade visst inte
börjat komma in från fisket ännu, och genom
fönstret syntes i mörkret vattenytan utanför
med långa strimmor af ljus från lyktorna. Gabriel
drömde med pennan i hand, lampan hade han
flyttat åt sidan och gardinen ville han inte fälla
ned ännu. Då och då hördes otydliga röster eller
muntra skratt från gatan, ett par gånger var
det någon, som försökte sig på att sjunga, och
en och annan ton från ett piano någonstans i
huset lyckades tränga sig in.
Med ens blef det lif. Tunga vagnar rullade,
ifriga stämmor skreko och det hördes spring af
många fötter. Nu var där en lur också. Gabriel
gick fram och öppnade fönstret. Det klämtade
i kyrktornet. En karl sprang längs gatan, han
stannade alltsomoftast och blåste i den där luren.
Åhå, »brand-allarmhomet». Då visste Gabriel,
hvad det var frågan om. En antediluviansk
ångspruta släpades förbi i så ursinnig fart som
möjligt och människorna skreko:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
