Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre än vanligt, fastän han blef störd i sin
tidningsläsning. Lisa måtte inbillat sig, att han
ämnade vänta ut dem, ty hon gjorde sig ett
ärende bort till honom för att hviska:
— Herre Gud, om baggarne ville gå sin väg.
Den mänskliga fåfängan är verkligen en
underlig åkomma: det där smickrade Gabben.
Till slut måste han bryta upp. Lisa kom
efter honom ut i tamburen, men det var visst
bara för spegelns skull.
Nu hade Gabben hela eftermiddagen för
sig, lång och tråkig, då det inte gick att skrifva.
Han blef stående ett ögonblick tveksam och för
stämd på hotelltrappan. Så hade han fått till
baka sitt gamla lynne, hur ofta inbillade han
sig inte likna ryssarnes beryktade Oblomow i
ofruktbar slöhet.
Naturligtvis borde han blifvit glad, när han
i detsamma fick syn på Dagmar, som kom emot
honom från andra sidan gatan, men han skulle
gärna velat möta henne hvar som helst utom
just här. Hans odrägligt känsliga samvete gaf
honom också en förlägen uppsyn, som Dagmar
inte kunde undgå att märka.
— Jag har varit och sökt dig, sade Dagmar
missnöjd — och sedan har jag gått och väntat
här utanför.
— Har du?
— Du måtte ätit sen middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
