Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svängde in på en smal körväg, som gick
i krokar omkring de mariga stenbackarne, och
staden var nästan genast försvunnen.
— Ni är väl inte ond, för att jag kallade
er för Gabben, frågade Dagmar skälmaktigt,
men det skulle visst också föreställa en ursäkt.
— Nej, som sagdt, var så god och fortsätt,
erbjöd Gabriel.
Det låtsades Dagmar inte märka.
— Det var nog förfluget och dumt, sade
hon med en suck — jag hoppas, att ni blef
förvånad. — Hon gaf honom ett leende och tilläde
högtidligt: Dock sådan är jag.
— Jag har redan förstått det, Nitouche,
fångade Gabriel repliken.
— Ni kan tro, att jag hört talas om er
många gånger af min systers fästmans syster.
— Nej, hör nu, utropade Gabriel och tog
sig om hufvudet — systers . . . systers . . .
— Inte märka ord. Det är inte kvickt alls.
— Jo, det skall Nitouche säga! Tack för
sist.
— Var allvarsam nu, sade Dagmar mycket
bestämd. — Min systers fästmans syster heter
Ingegärd Holm.
— Jaså, nu förstår jag. Jag känner henne
ju litet från Upsala.
— Litet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
