Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, och gubbkraken sedan, fräste Gabriel
med särskild tonvikt på epitetet.
— Asch. — Dagmar gjorde en likgiltig
åtbörd. Han är ju så snäll, vet jag.
— Ni var hos Jiitterbocks i tisdags också.
Jag såg er i fönstret.
— Det stämmer. Men då var jag ensam.
— Fröken måtte trifvas utmärkt i den
familjen, sade Gabriel sarkastiskt och gaf henne
en olycksbådande blick.
— Ja visst, medgaf Dagmar med ett
spydigt leende. — Är det inte snart min tur att få
lika utförlig redogörelse för edra synder under
de gångna dagarne?
Hon kunde inte bli ond på honom, det var
inte alldeles utan, att hans frågvishet smickrade
henne.
Gabriel blef förlägen, han insåg, att han
burit sig oförskämdt och dumt åt.
— Just ingenting, undvek han rodnande.
— Jag ber om ursäkt.
— Ni får tiga, herr storinkvisitor,
skrattade Dagmar.
De hade hunnit ett stycke uppför gatan,
som Dagmar föreslagit, den var en enda backe.
Gumman Furukrona satt i fönstret vid
reflexionsspegeln och Dagmar märkte hur hon ändrade
plats för att föja dem med ögonen så länge som
möjligt. En flock ungar kilade förbi dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
