Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men jag hoppas, ni kommer att göra det
sedermera.
Det var ingen, som svarade, och ingen af
systrarne kom ihåg, att de nu blifvit
behandlade så uppriktigt, som de alltid inpräntat hos
sig själf va såsom det enda rätta.
— Nu får jag ge mig af, fortsatte fröken
Bjurner efter ett ögonblick
— Välkommen tillbaka, Maria, sade Cecilia
af mätt.
Det var en artighetsfras, som hon under
inga omständigheter skulle försummat.
— Ja, jag hoppas, att jag blir välkommen.
— Fröken Bjurner lät godmodig som en gammal
herre, när han söker släta öfver en klumpighet.
Beda och Cecilia följde henne ut i tamburen
på det mest ceremoniösa sätt, men när de blefvo
ensamma, hade de inte ett ord att säga om det
sårande besöket. Båda två visste alltför väl,
att de aldrig skulle ursäkta Maria Bjurner, det
hade legat klander i hennes röst, när hon talade
om deras älskade bror Bengt.
Ute i matsalen höll Johanna redan på med
bordet. Hvarje rörelse gaf uttryck åt hennes
förargelse och hon mumlade för sig själf:
— Välsignad människa, som aldrig hade
vett att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
