Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, mycket sorgligt, instämde fröken
Bjurner. — Jag nämner inga detaljer. Han är
död för tio år sedan. Frid öfver hans minne.
Det låg ett egendomligt allvar öfver de
sista orden, troligen därför att de inneburo den
passande reverensen för döden.
Sedan måtte audiensen varit slut, ty fröken
Bjurner återtog sin tidning och sin samtalston.
— Om ni önskar träffa Hilda, så är hon inne
i sitt rum.
Dagmar reste sig och råkade få se sitt
ansikte i en liten väggspegel just lagom så att hon
kunde släta till en spydig min, som var totalt
omöjlig, när man skulle be om ursäkt. Hon
återvann hastigt den sanna ödmjukheten och
gick iri till friherrinnan.
Väggar och bord därinne voro öfverlastade
med prydnadssaker, ty hennes nåd hade anlag
för blomstermålning och broderi. En liten hylla
med andaktsböcker och adelskalendrar hängde
ofvanför det diminutiva skrifbordet, där en
degenererad goddagspilt — tydligen den aflidne
baronen — förekom i flera upplagor, sittande,
stående, i bröstbild och till och med till häst,
alltid i ram med friherrlig krona. Sådana gingo
för resten igen öfverallt, på de röda
sammets-antimakasserna i soffan, på paradhandduken och
toalettspegeln och hvilande på små förgyllda
gipshyenden ofvanför de bägge högvälborna olje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
