Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till desse har man skäl nog att äfven räkna denne berömde
Erasmus från Rotterdam (1467—1536), hvilkens världsborgerliga
idéer och grundsatser Comenius så framgångsrikt tillämpade på
uppfostrans område.
Erasmus hade i sin ungdom varit munk i ett
Augustin-kloster. Där studerade han flitigt de gamle grekiske och latinske
författarne. Han tröttnade imellertid vid munklifvets tvång, gick
ut i vida världen och knöt förbindelser med sin tids framstående
män på skilda områden. Men hans forskningsifver svalnade
aldrig. Han blef en sällsynt lärd man, en högt uppburen
skriftställare och anses såsom grundläggare af hela den nyare tidens
klassiska studier.
Till en början anhängare af reformationen, blef Erasmus
omsider dess motståndare, då han fann, att protestanterna voro
lika trångsynte och stridslystne som katolikerna och icke mindre
än desse litade till våld och blodsutgjutelse.
Sina tankar om krig mellan de kristna folkens
styresmän uttalade han i ett bref 1514 till en engelsk
klosterföreståndare. Han skrifver däri:
O, att Gud i sin nåd måtte stilla krigets storm. Hvilken dårskap det
är! Kristne furstars krig börja mestadels antingen af äregirighet eller hat
eller roflystnad eller sinnessjukdom.
Betänk också hvilka de äro, som användas till att utföra dem:
mandråpare, landstrykare, spelare, landsvägsröfvare, de gemenaste legotrupper, som
bry sig mer om en ringa betalning än om lifvet. Dessa mänsklighetens
utskott skolen I mottaga i edra land och i edra städer för att krigandet skall
kunna fortgå.
Tänk likaledes på de förbrytelser, som begås i krigstid. Hvilket röfveri,
hvilket helgedomsskändande och hvilka andra förbrytelser, som försyntheten
bjuder oss att icke nämna. Under vapenlarmet tiga de goda lagarne. Och
det allmänna sedefördärf, som kriget framkallar, måste fortfara långa tider
efter dess slut.
Det är långt mera ärorikt att grundlägga städer än att ödelägga dem.
I vår tid är det folket, som bygger och förstorar städerna, medan furstarne
endast ödelägga dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
