Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkans
hämd.
Trygg i
vantron.
liga hemsökelser. Tusenden af dem blefvo halshuggna, kastade
i fängelse eller landsförvista. Tullar och skattebördor bragte
invånarne till förtviflan. Näfrätten härskade oinskränkt. Furstar
och biskopar stredo inbördes, bekämpande hvarandra med eld
och svärd. Vasaller och riddare förde ett vildt röfvarelif, släpade
resande in i sina borghäkten, för att utprässa stor lösen,
plundrade städernas varusändningar och trotsade den svaga återstoden
af lagar och domstolar inom sina fasta murar. De svagare och
värnlösa voro tillspillogifna under detta rofriddareväsen. Under
godsherrarnes fäjder blefvo ofta byarne nedbrända och skörden
förödd. Böndernas utskylder i dagsvärken, skatter, tionde och
allehanda slags utgifter voro outhärdliga. Saknande rättsligt skydd
af lagen, voro de utsatte lika mycket för en ytterligt rå behandling
som för grufligt hårda och skymfliga straff. De under medeltiden ofta
upprepade bondeupproren ökade blott menige mans lidanden.
Jämsides därmed växte adelns högfärd och öfvermod. Kriget
var dess lif och många ihjälslagna människor dess största ära.
Den dag adelsynglingen första gången fick offentligen bära
svärdet ansågs som en af de märkvärdigaste dagame i hans lefnad.
När han fått riddareslaget, blifvit tilldelad ett högtidligt hugg,
hade han nått mannens högsta värdighet. Utan strid kunde han
sedan icke blifva någon prydnad för sitt stånd. Men att kriga
för den kristna läran och hennes tjänare, för kyrkan och prästerna,
var en lika stor ära som att strida för damerna eller för att endast
visa sin personliga tapperhet.
I synnerhet efter den reformifrande Fredriks död kunde väl
kyrkans styresmän därför känna sig trygge i sitt välde öfver
själarna, öfver millionerna, som lärdes afsky mänsklig forskning
och hos hvilka inskärptes att »okunnigheten är fromhetens moder»,
som trodde, att spåren af Faraos stridsvagn ännu funnos intryckta
på Röda hafvets botten och voro fullt öfvertygade, att himlen
var belägen endast några tusen meter ofvan om luften, samt
hälvetet i jordens innandöme, hvilka offrade betydliga medel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
