Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svärdets vunnet på småstatshjältarnes land och folk ödeläggande försök i
storvärk. satnma väg? Hvad den ene krigat till sig har den andre krigat
bort. Så undan för undan. Återstå något mer än minnet af den
stora förbannelsen och de uppblåsta orden om härliga bragder,
ovanskliga lagrar, odödlig ära? Och hvad har det blifvit af
sam-lingsförsök sådana som korstågen eller den heliga alliansen?
Förgäfves skall man i världshistorien leta efter ett bevis mot den
moraliska lagen, att våldets värk förgås genom våld.
Det är svårt att förstå, hvarför nutidens militärmakter icke
skulle skatta åt samma lag, hvarför de icke skulle vidkännas
den slutliga värkan af enahanda orsak, hvarför det evangeliska
varningsordet åt den, som griper till svärd, icke skulle tillämpas
på dem — om de framhärda i sin järn- och blodspolitik.
I hvad mån detta eger sin tillämplighet på de två
anglo-sachsiska storstaterna, som hit intills hållit sig fria från tvånget af
allmän soldattjänst, lär väl vara än mera vanskligt att yttra sig
om. Där fins kanske blodskuld nog att rättfärdiga den straffdom,
som tidigare torde komma att drabba de andra våldsmakterna.
Men allting är ju relativt här i världen. Nordamerikanska unionen
är visst icke fri från den skulden, men nästan oskyldig i
jämförelse med de europeiska krigarestaterna. Och bland dessa lär
ingen kunna jämföras med England i dess sträfvan att såsom
kulturspridare kring hela vår jord mer eller mindre medvetet
försona sitt deltagande i det allmänna brytandet mot kristendomens
stora bud om fred och sämja.
Det är ingalunda någon tillfällighet, att den första
världsutställningen egde rum i det britiska världsrikets metropol. Och
de ord, prins Albert med anledning af dess då förestående
öppnande yttrade i ett tal den 21 mars 1850, må vi bevara såsom
en profets ord till sin tid. De lydde så:
Jag anser det vara hvarje bildad persons plikt att noga iakttaga och studera
den tid, i hvilken han lefver, och, så vidt på honom beror, bidraga med sin
ringa skärf till uppnåendet af det, som han tror försynen velat. Men ingen,
som egnat någon uppmärksamhet åt de drag, hvilka för vår närvarande tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
