Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Rom har ingen heder af bödelsvärkef. Det må kunna Bödeln,
förklaras, men naturligtvis icke försvaras. Nemesis följer våldet
i spåren. Innan Romaväldet slutligen för alltid störtade samman,
skulle i dess stolta, världsbehärskande hufvudstad utspelas scener
liknande ohyggligheterna under Jerusalems dödskamp. Första
gången Alarik inneslöt Rom (408) uppkom där under den hårda
belägringen en svår hungersnöd. Föräldrar åto sina slaktade barns
kött. Tusentals människor dogo af hunger i sina hus eller på
gatorna. Med hungersnöden följde pästens förhärjelser. Slutligen
affärdades tvänne sändebud för att underhandla med Alarik. I
början talade desse ur hög ton och förklarade, att, om icke Rom
finge fred på antagliga vilkor, skulle fienden här finna ett talrikt
och väpnadt folk redo till strid. »Ju tätare gräset växer, dess
bättre biter lien», svarade stolt leende Alarik. Då nedstämde
sändebuden sin ton och frågade ödmjukt, hvad konungen
fordrade. »Allt guld och silfver i eder stad och därtill alla slafvar
af germanisk börd.» Hvad ämnar du då låta oss behålla, frågade
de förskräckte sändebuden. »Edra lif», blef svaret. Då Alarik
tredje gången tågade mot Rom, öppnades portarne vid
midnattstid (24 aug. 410) af de i staden varande germanerna. Under
stridshornens ljud inträngde goterna i staden och antände, för
att belysa sin färd, en del bygnader, från hvilka lågorna fritt
fingo sprida sig vidare. Alarik medgaf sina trupper tre dagars
plundring, men uppmanade dem att skona de värnlösa och lämna
kyrkorna okränkta. Goterna togo ett rikt byte. På sina vagnar
hoppackade de guld, silfver, purpur och silke. De sönderbröto
och styckade konstens mästervärk, nedsmälte vaser och bildstoder
eller höggo sönder dem med sina stridsyxor. Blodsutgjutelse
öfvades också, i synnerhet af de frigjorde slafvarne. Stadens
bygnader blefvo dock i det hela bibehållna, och den förödelse,
som Rom nu led, var — trots alla begångna våldsdåd — ringare
än hvad staden fick erfara vid följande plundringar.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
