Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya familjadeln, optimaterna, egde äfven de stora
jordagodsen, hade på nytt tillegnat sig den uteslutande besittningen
af statsländerierna samt genom köp, ocker, ränker och våld slagit
under sig de små landtgårdarne. »Efter godtycket hos några få»,
säger själfve rikemannen och Ccesars vän Sallustius, »förfors både
i krig och hemma. I dessas händer befunno sig statskassan,
provincerna, statens ämbeten, ära och triumfer. Folket trycktes
genom krigstjänsten och genom nöden. Krigsbytet togo
fält-herrarne med några få andra för sin räkning. Imellertid blefvo
soldaternas föräldrar eller deras ännu späda barn fördrifva från
sin egendom, när denna gränsade intill någon mäktig mans.
Med makten följde sålunda den otyglade girigheten, skändade
och förstörde allt, hyste icke längre aktning för någonting, ansåg
ingenting som heligt, tills den undergräfde sig själf.»
De frie åkerbrukarnes stånd, på hvilket Roms gamla kraft Bonden,
hvilade, försvann helt och hållet, så att blott ett utfattigt, genom
främlingar och frigifna förökadt, trögt och falt borgarstånd stod
vid sidan af den med omätliga rikedomar prunkande släktadeln.
På samma areal, som förut hade underhållit hundra femtio familjer,
lefde nu en enda rik familj, med femtio till större delen ogifta
slafvar. »På hufvudstadens torg kunde ljudligen sägas, att djuren
hade sina iden, men att för medborgarne ingenting fans kvar
utom ljus och luft, och att de, som kallades världens herrar, icke
längre kunde kalla en torfva för sin egen.» Värst var dock
åkerfältens odlande genom en flock med brännjärn stämplade
slafvar, som med black om benen arbetade under uppsyningsmän
hela dagen, men om nätterna voro sammanpackade i den
gemensamma, ofta underjordiska arbetsboningen, en källarvåning med
många, smala fönsteröppningar, till hvilka man från golfvet icke
kunde nå upp med handen.
Caesar åstadkom ingen förbättring i detta
samhällstillstånd. Förgäfves hade han sökt stäfja storkapitalisternas
öfvermod. Det hela var människoföraktet satt i system. Och det
rubbades icke i någon mån af den nya ordningen. Roms in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
