Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla vattnets egenskaper, dess befruktande och förstörande
kraft, dess bedrägliga skönhet, dess hemlighetsfulla djup och dess
trollmakt, som sätter kvarnhjulet i rörelse, äro personifierade i de
vackra rusalkaerna och deras manlige ledsagare. Likaså äro alla
skogens fasor och de faror, som där hota den vägfarande,
person-liggjorda i skogsdemonerna, hvilka också äro stormens andar.
Koschchei, vinterns genius, är en mycket ond varelse. Onda äro
ock de smittosamma sjukdomar, som öfver allt irra omkring i
skepnad af gamla kvinnor eller män, samt den mängd trollkarlar
och häxor, hvilka ofta under lifvet blifva varulfvar och efter döden
blodtörstiga vampyrer.
Man hyste stor fruktan för dessa andeväsen och egnade
dem dyrbara offer, för att hålla dem vid godt lynne. Domovoyen,
husanden, nöjer sig med små husliga offer. Men vattenandarne,
vodyanuiderna, fordrade större offer. Kvarnbäckens ande kräfver
den första bisvärmen, de andre vattenandarne en häst,
skogs-andarne, lyeschierna, en ko, fältens ande, Poludnitsa, m. fl., en
del af skörden o. s. v.
I öfverensstämmelse med dessa föreställningar tänktes de
aflidna människornas själar röra sig fritt, förblifva efter döden
ännu någon tid i kroppens närhet, men begifva sig sedan på väg
till skuggornas rike, som är att söka antingen i underjorden eller
på en lycksalighetens ö österut eller i himmelen. Dödsfärden är
därför än en seglats öfver världshafvet, än en fotvandring på
rägnbågen eller vintergatan, än en bestigning af ett brant och
kalt bärg. Och man var mycket angelägen att förse de döde
med hvad de behöfde i och för dessa färder. Lifvet efter döden
tänktes helt enkelt vara fortsättningen af det jordiska. De döde
fingo därför taga med sig allt, som hörde till deras stånd, t. o. m.
kvinnor och slafvar. De tre uppfattningarna af dödsriket
motsvarades af tre olika begrafningsättt: jordandet, hvarigenom själen
förflyttades tiil underjorden; förbränningen, hvarigenom den med
röken höjdes till himlen; och jordandet eller förbränningen i en
båt, som förde den till solens ö. Men de aflidnes själar stodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
