Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belgien.
Luxemburg.
af hvarje främmande påvärkan (influence), öfverensstämmer (est
conforme) med den europeiska politikens väl förstådda (veritables)
intressen. (Recueil des traités, conventions etc. Ch. de Martens &
F. de Cussy, del 3, sid. 243. Leipzig 1846.).
I kraft af fördraget i London 15 november 1831 (art. VII),
af makterna ytterligare bekräftadt 19 april 1839, blef konungariket
Belgien tillerkändt en fortvarande neutralitet.
Detta land, som århundraden igenom måst tjäna till
krigsskådeplats för främmande makter, företrädesvis Frankrike och
Tyskland, blef härigenom skyddadt för sådana faror och det
europeiska krigsfältet dymedels ytterligare begränsadt.
Londonfördragets art. VII har följande lydelse: »Belgien
skall inom de i art. I och IV faststälda gränser utgöra en
själf-ständig och ständigt (perpetuellement) neutral stat. Konungariket
förpliktas att iakttaga samma neutralitet mot alla stater.» (Jfr de Martens
& de Cussy i förut anförda samling, del 4. sid. 575.).
Under fransk-tyska kriget 1870—71 vardt den af Frankrike
hotade belgiska neutraliteten tillerkänd ytterligare garantier genom
nya fördrag, föreslagna af England.
Storhärtigdömet Luxemburg är äfvenledes tillförsäkradt
neutralitet, enligt Londonfördraget af den 11 maj 1867.
Såsom ett bevis på de ingångna neutralitetsfördragens kraft
och betydelse i våra dagar må här anföras följande:
Under fransk-tyska kriget 1870—71 klagade preussiska
regeringen hos garanti makterna öfver neutralitetstridigt förhållande å
Iuxemburgska sidan samt hotade att icke vidare akta
storhärtig-dömets neutralitet (depesch af furst Bismarck 3 december 1870). I
anledning häraf anmärkte österrikiske rikskansleren grefve Beust i ett
utlåtande af den 22 december samma år, att pröfningen och
af-görandet, huruvida en kränkning från den neutrala statens sida egt
rum, på grund af den »europeiska garantien», principielt tillkomme
de makter, som undertecknat neutralitetsakten, och icke en af de
krigförande staterna. (Angående notvexlingen i denna fråga se för öfrigt
Archives diplomatiques. 1871—72.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
